Aftonbladet – 27 april 1838, sida 2

melse är, att genom arbetens förfärdigande och dera derpå följande afyttring i sin mån bidraga till dei nödlidande Dalallmogens hjelp. Detta företag, hvil ket till sitt ursprung och syftemål ej kan anses anna än aktningsvärdt och berömligt, har dock på fler håll blifvit föremål för klander, emedan det ej syne vara inrättadt på det ändamålsenligaste sätt, hvilke naturligtvis är ett icke ringa fel i en sak, hvares sjelfva ändamålet alltid bör ligga i perspektiv fö dess verkställare. Då nu ändamålet med denna För jening är att lindra Dalallmogens nöd, bör man na turligtvis vid försäljandst af arbetena söka att fö dem inbringa så mycket som möjligt. Tankan derpi synes dock varit långt borta, då man beslutat, at atyttringen skall ske medelst lottning för 14 R:d B:ko lotten, och således så väl de största som mir: sta arbetena bortgå för samma pris och nästan all af dem under sitt verkliga värde. Om man äfven antsger, att ett vida större anta lotter säljas än arbeten finnas, så kan dock ej dera inflyta så mycket penningar, som deras bortauktionerande otvifvelaktigt skulle inbringa; ty huru lyckbgt detta senare utfallit, har man på flera ställer sett bevis. Insändaren känner flera fruntimmer, hvilka, förr än planen för arbetenas afyttring blifvi bekant, ärnat förfärdig: några större arbeten, men hel: och hållet afstått derifrån, emedan de med skäl ansågc oändamålsenligt, att påkosta så mycket penningar pi ett arbese, hvilket de visste för de nödlidande e skulle inbringa mer än det obetydligasto. I fall således ej redan ett stort antal lotter vore bortsåldt vore det önskligt, att härati någon ändring kunde ske, ty man bör väl i en sak, till sitt syftemål så god och välgörande, gå till väga på ett satt, hvarigenom ändamålet så mycket som möjligt befrämjas och icke genom en oklokt tillstäillning till en de förfelas.