Aftonbladet – 26 april 1838, sida 2

Åt rikets första stad är en mildring i meaniskors tillämpning af den hårda lagen: du skall ita ditt bröd i din anletes svettv, i nåder beriljad, och hufvudstadeos innevånare hafva omider blifvit benådade med friheten att köpa let välsignade och oumbärliga brödet till skäig. pris. — När det går människan väl, så gråer hin håle, säger ctt gammalt ordspråk, och let var derföre ieke oväntadt, att en lindring brödtvånget skulle väcka svår grämelse hos illa dem, hvilka lefva af medmenniskors vedernöda, och bäfva för hvarje ord, som slutar sig vå frihet, således ock för alla grader och slag af näringsfrihet. Bagarne, likväl, det måste medsifvas, med undantag af flere mera frisinnade, ala om ingrepp i sina välfångne privilegier, frioch rättighetern; deras patroner, som kunnat göa dem ett handiag vid taxesättningar, och fiskalisationer, frukta en minskning i sin patronmyndighet med thy åtföljande förmåner, och statsekonomiens Eckenstehern, som hylla den goda grundsatsen ,frihet för mig det förstås; ej för andra också,, hafva genast spännt sig för bagarkärran, all mensklig ordning undergifne för — brödets skull. Man har skriat öfver taxor och saluaccis och framför allt öfver näringsfrihet, och man talar redan om deputationerna, för att återeröfra den något inskränkta rättigheten att skifta brödet, icke efter förtjenst, utan efter godtycke. Genom svaghetea för deputationer hoppas man kunna utverka sig en förklaring, så beskaffad, att af den nådigst beviljade lindringen iogen ting mer skall återstå, än de officiella loforden öfver vederbörandes aldrig nvilande omsorger för folkets frihet. Med ett ord, man föreställer sig, att det skall gå med rättigheten, att utom bagarbodarne sälja torrt bröd i hufvudstaden, på samma sätt, som det gått med förordningarne om en fri handel med inrikes handtverksvaror, fabriksvaror, jordprodukter och landtmannaslöjder, så att den skall vara fri i orden och helt och hållet eller till större delen förbjuden i verkligheten. Innan det kommit så långt, vore det väl att bafra gort sig reda för den på papperet beviljade förändringen och för de klagomål, några få individuer anföra i motsats mot naturlig rättvisa och åttatiotusen menniskors intresse. Tvänne tidningar, som kokettera med frihet i fraser, för möjligheten att kunna motarbeta den i verkligheten, hafva upphäfvit mycket rop deröfver, att bagare äro underkastade taxa på torrt bröd, då andra få sälja det utan taxa, och deröfver att bagare betala saluaccis, ehuru andra än de fått rättigbet att till salu hålla vissa brödsorter. Nu är förhållandet likväl sådant, att bagare icke äro underkastade taxa på torrt bröd. De äro nemligen ieke skyldige att hålla torrt bröd till salu, och dels derföre, dels ock för svårigheten att bestämma hvad torrt bröd i jemförelse med det mjuka bör anses väga, uteslöts det torra brödet från taxering, vid ett tillfälle, då vederbörande, som sågo det underslef bagarne med detta slags bröd bedrefvo, sökte att genom företagna experimenter utröna hvad det borde väga. I alia Stockholms månadstaxor läses derföre följande, man kunde nästan säga hånande varning: som denna taxa endast angår det färska brödet, så måge köpare skylla sig sjelfva, om de icke desto mindre köpa gammalt och torrt bröd, hvilket icke kan hålla den vigt, som för det färska utsatt är. Som en följd af bagarnes godtycke att sälja eller icke sälja torrt bröd, har man ock tillagt underrättelsen: m,torkadt, hårdt bröd, som af bagare försäljes, bör hålla tvåtredjedelar af den vigt, hvilken för det mjuka brödet hör ofvan är stadgad. Man anto således, att: andre än bagare kunde tillsaluhålla torrt hårt bröd, men någon kungörelse derom utfärdades icke, och de som sökte rättighet att tillsaluhbålla sådant bröd, fingo intet eller ett nekande svar. Frågan är nu, om underrättelsen att det torra brödet bör hålla tvåtredjedelar af det mjukas vigt, bör, anses såsom en taxering, Det är lätt utrönt. Bagaren är icke i taxan ålagd att till salu hålla färskt bröd. Han kan i stället sälja gammalt torrt bröd, och köpare få skylla sig sjelfva, om de emottaga det och finna det undervigtigt. På detnu bagaren icke må drifva industrin med gammalt torrt bröd, allt för långt, så har man i taxan utsatt, att