Aftonbladet – 26 april 1838, sida 1

I denen aan het staatsregt gelotst door. Ley iden 1837,. Författaren säger deri: Den reformerta kyrkan administreras. Ho har blifvit en del af statsmachinen, ett depar. tement af regeriogen; en kul ur-ministere ha Istiftats, helt och hållet i andam af det admini I strationssätt, som vi ärft från Franska revolu:tionen i dess liberalt-despotiska utveckling; Jen statskyrka, eller rättare en kyrkostat hai bildats efter regeringens åsigt, hvars lärare nästan anees som officianter och hvars medlemmar Ibetraktas som undersåter, äfven i anseende till Ideras egenskap som kyrkan tillhöriga, samt till deras öfvertygelse, och hvari Konungen nästan Isnart sagdt anses som regent och ofverhufvud, ehuru han, såsom medlem af den reformerta kyrkan, ej äger andra rättigheter, än hvarje an-Jnan medlem deraf. Sålunda har en betänklig Iförvirring af dess serskildta attributioner uppIkommita,. De protesterandes förhållande till dennas stats kyrkostat kan inhemtas af följande data, hvilka Författaren uppgfvit: Separatisterne klaga 1:o öfver de domstols utslag, hvarigenom der i anledning af kyrkomål, fällts till penningeböter, Toeh fängelsestraff. Nästan alla domstolar anse Isig berättigade att gifva sådana utslag och de flesta deraf äro fällande. I Friesland allena, Jaiorde penningeböterna ett belopp af 6,860 F). 2:o Utslagen verkställas med ovanlig strängjhet. Från personer, som äro ur stånd till böternas erläggande, borttager man de nödvändiigaste husgerådspersedlar och kläder, äfven barnens. I Oenkerk her man till och med Inödgat en fälld persons hustru, att taga af sig lsin klädning, hvilken försåldes. Sådana effckters försäljning sker vanligen på Söndagen, emeI dan det då är omöjligt för de fällda att, enligt deras grundsatser, inropa dem; 3:o Separatisternes sammankomster skingras med våld; stundom skrider man till och med dervid till missbanrdlingar och sårmader, hvilket var fallet vid sista Påskhelg i Amsterdam. 4:o I flera församlingar inqvarteras militären endast hos Separatister, i ett enda hus 6, 10 till 12 man och äfven mer; en familj i Osterwalde fick på detta sätt en officer och 31 man inqvarterade. I Reklamationer, såväl som ansökningar om kostnadservättning, lemnas utan afseende. Många familjer ha på detta sätt blifvit bragta nära tiggarestafven. 5:o Polisen vägrar Separatisterne allt skydd mot misshardlingar af pöbeln. Vid Rheenen antändes ett hus, medan Scparatisterne höllo Gudstjenst d-rstädes. 6:0 Äfven der domstolarne frikänna, fortsättes likväl förtrycket genom inqvartering,. Med ett ord, man lemnar ur sigte kyrkolärans bibelgrund, och det har kommit så långt, att man i mången församling, vid ungdomens undervisning, endast finner ett stympadt, vattenbaltigt och krafilöst, men intet sannt Evavgelium, hvarigenom ett verkligt, grundadt och uppriktigt behof deraf, yttrat sig i s:paratismen, ehuru mycket än kan vara att tadla: vid dess första framträdande. Herr Groen van Prinsterer klandrar, icke utan skäl, den hkgiltighet, hvarmed general; staterna och regeringen behaudlat denna ange-! lägenhet. Ingeoatipg — anmärker han — kbar hittills skett, hvarkena å synodens eller Regeringens sida, och om Separatisterne ådragit sig! ett förtjent tadel derigenom, att de afligsnat sig, ; medan ett val äuvu återstod mellan trogse och; otrogne lärare, att de icke framhärdade i tålamod och undergifvenhet, så är likväl de andeliga auktoriteternes förfarande vida tadelvärdare, ! dä de, i stället att i andlig väg uppfylla ctt inre, sannskyld:gt behof, tvärtom kallade den; verldsliga makten till bjelp och genom våld;j och yttre medel ville åstadkomma, hvad som, enligt sin natur, endast kan ske genom mora. iska och andeliga medel. Men förhöll sigy;: som om man med Separatisterne haft att göra ) med förrymde slafvar! Då man slutligen nöd-!) sades beträda denna väg, så lemnade man väl,s separatisterne frie, i det man tillerkände derm I den enkla rättigheten till yttre kyrkoseparation, nen bestridde dem hvarje rätt att bilda sig till serskilda församlivgar. Man medgaf sålunda afsöndringen, men ville hindra unionen ! Men ic tt äfven detia förfarande var ändamålsridrigt, t vevisar Herr Groen van Prinstcrer tillräckligt i let öfriga af sin skrift.n. De flesta Läsare skola säkert, sedan de ge-! S