. I staändaktighet och oförskräckthet. Julia försvanr nemligen oförmodadt från Rom, och alla min: efterspaningar till. hennes upptäckande vorc fruktlösa. Nu beslöt jag fortsätta min resa: Italien och for derföre till Neapel. a) Här åt jag en dag frukost på ett kaffehus, Vid ett bord, nära intill mitt, suto trenne unga män och underhöllo med hög röst ett samtal, som punschen ännu mera lifvade. Man talade om Frankrike och en af desse herrar tillät sig 1-1 deröfver så olämpliga yttranden, att jag avsåg I mig skyldig, på ett känbart sätt, vederlägga hon inom. Vi vexlade våra :dresser och mötet berI stämdes till följande morgon. Jag hade blifvit I bekant med en ung Neapolitanare, son till t. I min bankir; denne uppsökte jag, och bad hole nom bli min sekundant. Då ban fick höra min at I motståndares namn, blef han förskräckt. yl Kapten Montefiore ! ropade han; ack, min a I olycklige vän, ni är förlorad! Hvilket missöde h har då fört er i kaptenens väg? det är en du3 ellist till profession, en ursinnig slagskämpe! h Han äger en färdighet utan like, både på värja, 5 4 . sabel och pistoler; han har slagits mer än hun.:-dra gånger och har alltid nedgjort sin motståndare. Ni är dödens rof, om ni ieke å er n sida exeellerar i vapnens handteran de. -) Ack, svarade jag vid dessa föga tröstande utt rop, jag har gjort en sex månaders kurs hos 2 I Grisier, och efter tolf skott händer det, att jag träffar vid det trettonde. ,;) Det återstod mig således intet annat, än att göra mitt testamente; jag tillbragte imedlertid slen temligen lugn natt; följande dagen såg jag i min sekundant i god tid komma till mig; han Ispravg mig om halsen med de orden: Ni är , I frälsad !y t! Huru menar ni? frågade jag. vEn slump, en lycklig stjerna, en dramatisk händelse har komrnit er till bjelp.n Förklara er, jag ber! Har det intresse, ni tar i mitt öde, förvirrat er hjerna? Ni är räddad, säger jag, ty ni behöfver inte ) slåss. i Ni talar ju i yrseln; jag måste således söka , I mig en annan sekundant, En sekundaot! Till hvad? för en duell? I .joch med hvem? med kapten Montefiore? Han fions icke mer till, han är död ! Hvad säger ni? I ) Jag säger sanningen; jag vill berätta er för-:! loppet. Som ni är främmande för Neapels skandalösa krönika, så vet ni icke, att kaptenen underhöll en brottslig förbindelse med ett; fruntimmer, vid namn Lucrezia Lanterni, hustru till en advokat här i staden. Herr Lanterni var för mycket sysselsatt med andras angelägenheter, för att veta hvad som tilldrog sig hans eget hus. Intrigen var således icke känd 4 ; ) I mer än af halfva staden, och manrzen enpsam visste ingenting af alltsammans. Han erhöll! först kunskap derom i går, då han öfverraskade kaptenen tillsammans med sin hustru. Advokaten hade haft den försigtigheten att medtaga vapen; han kände Jagarne tillräckligt, för att! veta huru långt hans rättigheter, som äkta man, giogo. Brottet var ovedersägligt, och Lanternil dödade kaptenen utan alla omständigheter. Det! var det bästa, man kunde göra med en sådan : karl, son Montefiore; Detta är sakens förlopp; ! tacka derföre Försynen, min bäste vän ! Från Neapel reste jag till Venedig. Der väntade mig det sista och bästa kärleksäfventyr i bela mitt lif. Jag hade varit ungefär 14 dagar i Venedig, då jag i en kyrka mötte ett ungt, l intagande fruntimmer. Jag följde henne, jag! underrättade mig om hvem hon var och fickj veta, att hon hette Lucia Martelli, att hennes f. der var en gammal girig man och att hon var ämnad till hustru åt en ung ädling vid namn Lorenzo. Jag följde hennes fjät och sökte få tala vid henne; men hon var alltid ledsagad af sin far, en duenna eller sin tillkommande man, jEao dag blef jag bjuden på en bal hos grefvet , Jag kände icke grefven och kunde således icke förstå, hvad som föranledt dennal: I bjudning. Imedlertid gick jag på balen, och huru stor blef icke min glädje, då jag der råkade Lucia. Jag dansade med henne och skildrade för henne min kärlek; hon hörde mig icke utan välvilja, och jag lemnade, balen under tacksägelser till Försynen, som fört mig till grefve 2 Från denna tid. uppkom en bref