Aftonbladet – 25 april 1838, sida 2

en eller annan förvaltningsåtgärd, som är af sådan beskaffenhet, att den måste misshaga något monopoliskt interesse, helst man derigenom kanhända kan hoppas att få några nya abonnenter inom ,embetet,, såsom ett litet tacksamhets-honorarium, ehuru vi visst icke vilja påstå, att resp. direktörerne erhållit något sådan på annat sätt, hvarken af bagareembetet nu, eller i somras af hyrkusksocieteten, då Freja tog dess parti emot omnibuserna. Ja, för att icke äfven med en sådan politik, helt och hål. let synas draga sig undan i frågan om tryckfriheten, så passar man på och svänger litet omkring i en sådan tryckfrihetssak, som t. ex. den emot Hr Svederus, der man vet, at ena parten för närvarande står i ett visst spänd förhållande till vederbörande, men aktar sig likväl noga, att ingå för långt i sjelfva den delen, som angår rättigheten i allmänhet att fritt yttra sina tankar om offentliga åtgärder. Mer ien sak af sådan vigt och omfattning, son den frågan, i hvad mån regeringens åtgärder kunna, i afseende på yttranderätten, ställas i samma kategori, som konungens gerningar, eller ett omdöme, att en regerings-åtgärd strider emot lagarna, kan rubriceras såsom majestätsbrott och såsom lasteligt tal å konungen — i en sådan fråga frukta vi storligen, att Freja-direktörerne förblifva stumme, som om någon hade satt dem en kafle i munnen. Såsom ett karakteristikt prof på den stora skicklighet, den verkligt utomordentliga talang, den nu ifrågavarande direktören äger ati kunna fullskrifva flera spalter, utan att behöfva yttra en enda positif tanka, men likväl tala så, att en och annan mindre skarpsynt skall finna en hop betraktelser rätt snusförnuftiga, behöfdes det blott ett försök att genom fortsatta uppmaningar framtvinga en opinions-yttring från denna nyans af pressen, uti sådana fal som dessa. Ty en sådan, rent och klart uttalad, tyckes, att döma af hvad man hittills sett, i Frejas och dess direktörers ställningar och förhållanden, rent af höra till omöjligheterna, och det skulle sannolikt blifva lika svårt at erhålla den, som vi föreställe oss, att det t. ex. vore att ifrån samma tidning få ett bestämdt yttrande öfver vissa förslag om tillvägabringandet af en mera verklig ministeriell ansvarighet, hvilket äfven, såsom Frejas läsare känna, är en af de reformer, för hvilka hon varnat blifvande representanter. — O, eharlataneri! bar Du ännu ej hunnit din kulminvationspunkt!