Aftonbladet – 25 april 1838, sida 2

(Insändt.) Det är med innerlig glädje och tillfredsställelse menniskovännen med hvarje dag röner de nya prof af den ädla, välgörande, humana anda, som genomgår och lifvar denna af många så illa anskrifna noroliga,, ,omoraliskan, ,irreligiösar, negoistiskan tid, och den otröttliga beredvillighet, snart sagdt utan like i omfång och skyadsamhet, hvarmed de lyckligare lottade bispringa sina nödlidande medmenniskor. En i möjligaste måtto ändamålsenlig fördelning af de rikliga bidragen är dock i iosändarens tanka af yttersta nöden, De mest och närmast trängande behofven böra först afbjelpas, innan någon skadesersättning för lidna olyckor kan komma i fråga. I anledning häraf, och då de brandskadade Wexiöboerne, vid den af det vackra könet här i staden föranstaltade exposition, iafseende på bidragen, kommit att be ydligen gyrnas framför det af hungersnöden hemsökta Dalfolket, emedan de sednares belägerhet icke var så allmänt känd, när insamlingen at handarbeten begynte, tager man sig friheten hemställa till dem, som hafva omsorg om expositionen, haruvida det icke vore lämpligt att inkomsterna för denna kunde tillfalla de mnödlidande i Dalarna, då deras antal tvifvelsutan är större, och de för öfrigt mindre kommit i åtnjutande af. den allmänna välgörenheten. x