Aftonbladet – 21 april 1838, sida 3

påräkna beredvillighet af Uaderhusst, utem mågot knot bland: folket. Denna fördel öfvervägde det nöjet att kallas frikostig af hoffolket. Flon var också öfvertygad, att hvad som kallades snålhet hos henne, endast var god hushållning. Förhållandet är, att med kronans ordinare inkomster förmådde hon förse sin hofhållning, underhålla en flotta, betala statsskulderna och bispringa sina grannar i deras bahof, hvilket ingen af hennes företrädare någonsin kunnat. Tvärtom hade de flesta af dem, genom sin oförnuftiga frikostighet, utsugit sina undersåter, för det nöjet att rikta några få af sina hofmän. Elisabeth hade dessutom ett särskildt skäl att spara sina undersåters kassor, nemligen utt vinna deras bevågenhet, kvilken var det starkaste stödet för hennes thron. Ett af de förnämsta föremålen för hennes bemödande var således att sätta sin skattkammare i ordning, för att alltid vara i tillfälle att möta både inre och yttre fienders anfall. Den räfst hon anställde med tullverket år 1590, oaktadt alla använda bemödanden att afleda henne derifrån, höjde tullinkomsterna ifrån 12,000 pund om året (för hvilken summa de voro arrenderade af Sir Th. Smith) till 42,000 och slutligen 50,000 pund. Men hennes stora sparsamhet hindrade henne icke att gifva ut penningar, då det var nödigt. — — —— 2 — 2 VA nr Ett bevis på det katholska presterskapets makt i Bäjern, är, bland annat, följande: Meyerbeers bekanta opera Hugenotterne skall nu gifvas på hoftheatera i Minchen. Ämnet: striden mellan papister och protestanter, som likväl opåtalt kunnat framställas i det äfvenledes katbolska Frankrike, i hvars konungahisioria det för öfrigt icke just utgör något hedrande drag, har imedlertid synts alltför skandaliserande för de renlärige Bäjrarne. En alldeles ny text har således måst författas af professor Görres och den talangfulla författarinnan Birch Pfeiffer, har lämpat densamma för musiken. Scenen är förflyttad till England och pjesens titel förändrad till: Anglikanerne. Att de kätterske öboerna mörda och sönderslita hvarandra, har man tyckt kuona vara ett njutbart skådespel för Minehens fromma publik. I sitt nuvarande skick, har texten, som det heter, erhållit det kongliga och erkebiskopliga adprobatur.