Aftonbladet – 21 april 1838, sida 2

rik fram på seenen väntat harm, men nu — tillägger han Nu den hörs ån mera högljudd kalla Torkel dit, att ses, så stor han var. Om den nyssnämnda iragedien Gustaf: Adolf frågar han äfven, sedan han ropat fram statyen på theatern : Hvilket skådespel? när blir det gifvet? hvilken fråga kongl. theaterdirektionen bäst torde kunna besvara. Slutligen uppmanar han Hr v. B. att fortfara Fulltölj ädle skald, din ljusa bana, Ån vid högen och i tempelviån — — — jag ber om förlåtelse, den sista raden skulle stå i sammanhang med följande: Många vålnader din trollkraft mana Att till lif dem lösa deritrån, Man har hittills i allmänhet icke hållit Hr v. B. för någon trollkarl, men F—n har nu gjort honom dertill, och är onekligen i sådant hänseende rätta mannen. Belömngen, som han lofvar Hr v. B. för trollkraftens utöfvande, är likväl ej serdeles afundsvärd, emedan den, enligt hvad strax derpå tillkännagi ves, skall bestå deri, att — — on tår från många ögon fälls Medear minnets döttrar blomster vira Kring din urna, som på scesen ställs Vi sakna utrymme att intaga mer af dessa märkvärdiga verser, men om ett vänligt råd tages till godo, skulle vi vilja råda Statstidningen, att hädanefter mera hålla sig till F—ns prosa än till hans poesi. a