Aftonbladet – 19 april 1838, sida 3

Den Preusiska Kungliga Familjen i Charlottenburg. (Ur ett bref.) Charlottenburg hgger en tysk mil från Be lin. Denna lilla stad, som före Fredrik de Stores tid endast var en ringa köping, har lik väl ingenting förlorat af sitt landtliga utseende öppen på alla sidor, utan några tullar, uta portar, utan stenlagda gator, är den i sjelf verket ingenting annat, än en stor, prydlig bj hvarest blomman af den Berlinska societete vistas under sommarn. Redan i början af våren hasta denna hufvud stads innevånare till Charlottenburg, och samlin gen ökas oupphörligt ända till slutet af Septem ber. Detta förtjusande ställe har för dagen lycklige mångfaldiga behag: hofvets närvaro talrika trädgårdar, en präktig park, vidsträckt promenader, och framför allt, den paturliga skön beten af ett förtjusande läge. Då man serde landskap, midti i hvilket Charlottenburg ligger skulle man kunna kalla det en oas på den tor ra och ödsliga slätt, som omger Berlin, Konungen vistas gerna på detta ställe, de allt för honom återkallar minnet af hans först: gemål, för hvilken han hyste en brinnande och oförgänglig kärlek. Drottning Louise var all mänt bekant såsom en af sia tids utmärktast skörheter, men hvad man icke lika allmänt känner är, att det karakteristiska draget hos denna prinsessa, enligt hvad man uppgifver läre varit stolthet, dristighet, kanhända högmod Dotter af en liten Tysk prios, fursten af Mechlenburg Strelitz, förde lyckan henne på en a Europas mäktigaste regenters thron ; men ho kände derföre så mycket lifligare de sorger. som äro fästade vid den menskliga storheten då det förfärliga kriget mot Napoleon, med et peondrag beröfvade Preussen hälften af des: område, Det säges att drottning Louise genon att snöra sig för hårdt, ådragit sig den sjukdon som förde henne i grafven; men det ondas ro låg djupare, och Napoleon var icke främmande för anledningen till hennes död. Pantsarklädd mot makten af hennes behag, visade han sig otillgänglig för hennes försök att blidka honom, och denna likgiltighet sårade djupt drottningens qvinliga stohhet. Kejsar Alexander, som hon räknade bland antalet af sina varmaste tillbedjare, hade äfven samtyckt till Preussens stycknicg; han underhandlade med Napoleon i sjelfva det ögonblick, då general Kalkreut kom till Tilsit, försedd med Fredrik Wilhelms fullmakt. Distriktet Bialystok var priset för denna uppoffring af en bundsförvandts fördelar, såsom ersättning hvarför enke-kejsainnan skickade till den olyckliga Louise Catharina-orden, prydd med diamanter, en artighet, hvilken endast gjorde den förödmjukelse så mycket bittrare, som guagde hennes hjerta. Från detta ögonblick lefde drottnivgen högst indragat, och några år sednare dog hon på slottet Hohenzieritz, i sin fars furstendöme. Hennes lik fördes till Charlottenburg, der det begrofs. På en liten holme, bildad af en sjö, midt i parken, lät konungen uppföra en mausol af utsökt prakt; det är ett Grekiskt tempel, omgifvet af blommor och cypresser; kupolen uppbäres af fyra marmor-kolonner, som likna porfyr; pilastrarna, äfvenledes af marmor, äro prydda med doriska kapitäler och krönta med vaser; ett svagt ljus, som kommer nerifrån, upplyser templets inre och stämmer sinnet till melankoli; i helgedomens bakgrund står en sarkoag af hvit marmor, ett arbete af Rauch, Berlins förnämste bildhuggare; till höger och venster höja sig tvenne kandelabrar af kolossala dimensioner. — Drottningen, som ligger på en paradsäng, har händerna hopknäpta såsom till bön; hennes fullkomligt lugna drag bibehålla intet spår af sorg; hennes skönhet bar detta drag af allvar och lyftning, som kallas förklarad. Konungen ensam har nyckeln till denna graf, dit han ofta begifver sig för att begråta sin älskade gemål. En gång om året, på drottniagens dödsdag, är mausolen öppnad för allmänheten. På en annan ö, äfven belägen i parken, kallad Louiseninsel, står ena byst af hvit marmor, föreställande drottningen. Konungen bebor icke Charlottenburgs slott, utan har i en aflägse2 de! af parken en liten paviljong, sådan som ea simpel borgare skulle