Aftonbladet – 18 april 1838, sida 2

en 0 047 RP BV nant och chef för lotsverket. Ar 1777 öfverförde han konungen från Stockholm till Sveaborg och S:t Petersburg, samt åter; fick sedan i uppdrag nästan årliga expeditioner i finska skärgården; och utnämndes 1784 till chef för finska sjö-artill riet samt finska eskadern af armåens flotta. Det var i denna befattning, som han synnerligast kunde ådagalägga sin rådighet och sina förvärtvade kunskaper. De förslag, han framlade till armcens flottas fullbordande, blefvo af konungen gillade, och de utfördes af Anckarsvärd med sådant nit och omtanka, att hela denna flotta, så till fartyg som förråder, snart blef försatt i godt stånd, för en kostnad, jemförelsevis så rioga att man skulle ansett det nästan otroligt, om ej ungefär vid samma tid resultaterne af en Chapmans verksamhet i Carlskrona hade utvisat, att de naturliga tillgångar vi äga för sjöförsvaret mycket kunna uträtta, använde med oegennytta, ordningsanda och sakkuaskap. Att vid krigets utbrott 1788 innom tre veckor utrusta skärgårdsflottan, och att; såsom chef för såväl den finska, som svenska eskadern deraf, anföra henne under samma års fälttåg, blef derefter Aackarsvärds uppdrag; och han var efter slutad höst-kampavj, ifrigt sysselsatt med nödiga åtgärder till beredande af påföljande årets fälttåg, då han helt oväntadt arresterades, såsom misstänkt för delaktighet i det så kallade Anjala-förbundet. Han fördes under stark eskort till Stockholm, och förvaraIdes på Fredrikshof, jemte de öftige finska öfverstarne. Det synes likväl, som hade hela denna åtgärd emot honom grundat sig på så lösa anledningar, att konungen redan vid hans hitkomst fuonit den förhastad. Oaktadt Anckarsvärds upprepade fordran att blifva ställd inför domstol, skedde sådant icke; och sedan han blifvit flyttad till Drottningholm, under dahlfrikorpsens bevakning, besökte konungen sjelf honom i arresten samt uppdrog åt honem, att utarbeta planen för skärgårdsflottans kampanj samma år, hvilket uppdrag äfven under arresttiden utfördes. Den upprättelse, Anckarsvärd sedan fick, var stor; och den var så mycket värdigare, som konungen väl visste, att hans rena tänkesätt aldrig kunde gilla de då redan fattade planerna, att förändra 1772 års statsskick till ett ännu mera laglöst regent-godtycke. Endtledigad den 7 Maj utur fängelset, blef han den 12 i samma månad utnämnd till general-adjutant, samt erhöll säte i den under konungens eget ordförande organiserade hemliga krigsberedningen. Kriget emot Ryssland skulle nu företagas med sådant allvar. att något resultat derigenom kunde vinnas; och den af Anckarsvärd uppgifna plan, att brioga armåeas flotta till en afgörande betydenhet, genom byggnad såväl å allmänna som å enskilda skeppsvarf, antogs, samt verkställdes af honom, med sådan framgång, att skärgårdsflottans kampanj år 1790 blef den ärorikaste för Svenska vapnen, på mer än ett helt århundrades tid. Auckarsvärd emottog derför efter krigets slut Konungens tacksägelsebref, och blef samma år Landshöfdinge öfver Kalmare län och Öland. De kongliga nådbevisningar han sedan emottog, bestående i Generalmajorsvärdigheten och Svärdsordens kommendörsstjernor, kuude mera anses såsom tillhörande minnenma af hvad han förut verkat; men det förtroende och den aktning han rönte inom det län, som var anförtrodt till hans styrelse, voro för honom dyrbarare belöningar. Han njöt härunder lyckan af en fortfarande huslig sällhet, med sin aktningsvärda och ovanligt bildade maka, friherrinnan Eva Carolina v. Sissbaden, och såg sina söner lyckligt utbilda sig, för fäderneslandets tjenst, i kunskaper och medborgsmannadygder. Ar 1803 hade han redan blifvit upphöjd i friherrligt stånd, jemte sin äldste son, Carl Henrik, och då Gustaf IV Adolphs olyekliga krig år 1808, gjorde de största ansträngningar nödiga för försvaret, erhöll friherre Anckarsvärd befälet öfver Kalmare fördelningen, hvartill äfven hörde Gottland. I den revolution, som påföljande året beröfvade sistnämnde Konung Sveriges krona, delog väl icke Michael Anckarsvärd personligen; nen hans begge äldsta söner hade deri en så nycket verksammare andel. Den redan ål Irige fadrens lott blef deremot, att öfvertaga! n vigtig del i ledsingen af de beslut, hyarige-! iom Svenska nationens snart derefter församla-: