Aftonbladet – 12 april 1838, sida 1

Il nyligen träffat densamma. Det är icke sex måfnader sedan drottningen och hennes gemåli sitt I palats darrade för en folkresning, som likväl icIke åsyftade något personligt mot dem, utan endast hade till ändamål att afskudda det förtryck, :Isom ohgarkien och engelska monopolii intresset så länge hopat öfver landet; och JikI väl såg man helt nyligen hofvet inblandadt i den reaktion, som ånyo sträfvade att tillintetgöra frukterna af denna revolution; som nu sednast lät linietrupperna skjuta på natiovalgardet, hvilket till en stor del utgöres af medelklassen. Fruktansvärdt kommer frihetens och folkets sak nu imedle tid icke på länge att kurna åter sätIta upp hufvudet: kamarillan tager troligen sina Tmått och steg bättre. Det synes tydligt, att den oligarkiska faktionen, som för sex månader sedan besegrades, endast väntat på ett gynnsamt tillföl!e, för att åter svänga sig till makten och att det förmenta våldförandet af det kungliga prelrogativet endast var en förevändning hos denna faktion för att, med åberopande dera, kunna göra ett aogrepp mot demokratien Den siutsats man häraf kan draga är kanhända, att folkpartiet har att tacka sig sjelf för det nederlag, hvaraf det nu träffats. Ty samma personer, som visade så mycken kraft och beslutsamhet uti ledningen af revolutionen, huru mycken maktlöshet och oförmåga ådagalade de icke:deremot, när det blef frågan om att organisera den nya samhällsbyggnaden på ruinerna at den I fallna regimen? Detta var så mycket mera oförlådigt, som i de första ögonblicken efter revolutionen inga svårigheter och hinder lågo i vägen för en ny och konseqrvent utförd organisation, som hade kuunat göra monarkien verkligen så konstitutionel, som en monarki kan biifva. Kamarillan var då ännu förskräckt af sitt nederlag och alldeles oförmögen till motstånd. Men huru begagnade sig led :rne af detta tillfälle? Först och främst förskaffade de sig ingen säkerhet, att de aristokrater, som i anseende till egna fördelar eller af kastintresse voro mest att frukta för den liberala saken, förblefvo afligsnade från statsärenderna. Sålunda secgrade drottningens ihärdighet öfver ministrarnas, loch marskalk Saldanha och hertigen af Terccira I förlorade, fastän de begåfvo sig i landsflykt, inI gen enda af sina titlar och värdigheter inom landet. ) Ett annat fel låg uti inrättandet af tvänne kamTrar, hvari en tillfällig pluralitet af förskräckta i Cortes trodde sig visa en moderation och melIlan demokratiens och fåväldets öfvervigt finna Jen jemnvigtspunkt, som historicn dock öfverlallt visat vara imaginär. Det var just på en Tsådan andra kammarens tillkomst som Terceira, I Saldanha och deras anhängare hufvudsakligen arbetade af alla krafter, emedan det utgjorde Iden enda vägen att släppa in aristokratien, som blott behöfde detta insteg, för att ånyo tillskansa sig makten. På detta sätt är det som hofvet åter triumferat. Ett betydligt :ntal af dess fiender har nu blitvit nedgjordt; Jandra äro kastade i fånvgelse, och utan tvifvel lära vid detta tillfälle exempel komma att statueras , hvilka blifva helt andra, an de, som revolutionsmännen , medan de hade makten, visade mot sina motståsdare; ty det är eit märkbart tecken, som framsått i de sednare årens skakniagar inom samhällena, att revolutionerna, som skett från folkets sida, begagnat sina segrar med den största mildhet mot folkets fiende, och sålunda visat ett hedrande drag af moralitet hos massorna, då deremot reaktionernc, som gjorts af hofven och fåväldet, när de fått öfvermakten , ingalunda sparat på lifstidsfängelser och dödsdomar. AN RA on a RATAR VE YR KT ORVAR TRANS AA RTR IPEDSNRETD