Aftonbladet – 12 april 1838, sida 1

SE TERITTNN GRATTIS DC ASNINIT GRE PORTUGALS NÄRVARANDE STÅLLNING. Det finnes intet land i hela Europa, som på de sista tio åren undergått så många och skiftande öden, som Portugal. De yttre händelser och fenomener , som dervid uppenbarat sig, hafva tid efter annan genom utländska journaler och korrespondensartiklar kommit till vår kunskap; men i allmänhet är man här i Norden otillräckligt bekant med hela kedjan af de orsaker, som vållat den ständiga jäsning, hvilken visar sig i sinnena, och de vulkaniska utbrotten deraf. Att imedlertid dessa orsaker måste ligga ganska djupt och sammanhänga med det innersta af det portugisiska folkets både sociala och materiella belägenhet, behöfver icke något annat bevis, än den allmänna erfarenhzfen, att en nation, hvars normala sambhällstillstånd en gång varit stördt af de lidavden, som nödvändigt måste åtfolja hvarje feberkris i samhällskroppen, i det yttersta uudviker att å nyo utsälta sig för dylika så länge minnena häraf räcka. Enligt de upplysningar, som stått att hemta ur de tiliförlitligaste källor, härleder sig den slitning och kamp, som sålunda vid flera tillfällen framträdt i dagen, icke ifrån någon vanlig strid emellan olika stånd eller kote:ier inom det borgerliga samfundet sjelft, utan emellan en ofantlig majoritet af det portugisiska folket, å den ena sidan och å den andra de engelska handelshusen och faktorierna, hvilka sedan långliga tider utöfvat en supremati öfver landets egna barn och genom den öfvervigt rikedomen. lemnat dem, till och med köpt hofvet med tributer till deras privatkassor. På detta sätt bildade sig en kamarilla, af en handfull aristokrater och hofadel, omkring regenternes personer, som kommit i direkt opposition mot nationen, hvilken alltid haft en antipati mot Engelsmännen; och häruti kan man åtminstone finna! en ganska tydlig orsak till skakoingarna. Det är sålunda som detta folk under en följd! af år och händelser fått röna inflytandet af en skröplig gubbes svaghet, af em högmodig och herrsklysten drottnings påassioner, af den giriga grymheten hos en yngling utan hjerta, förstånd och seder, hvilken derföre ännu på sin thron förvärfvade sig det famösa namnet af vodjuret och af en ung flickas obestämdhet och vacklande, visserligen föranledt af EE j I som varit alit för öfverligsna en qvinnas krafter. Det är då icke underligt om detta folk tröttnade vid allt hvad det lidit under dessa styrelser, och hvilket måtte varit mera än man på afstånd känner, då det trenve gånger underkastat sig de äfventyr, som åtfölja 1evolutioner. Imedlertid tyckes monarkien genast hafva förlorat hågkomstenm af de katastrofer, som så