Article Image
CH SLUNU, AVIS MAN CM Bj HVTMUSEATS a som var att Huset måtte ingå med en: adress till Drottningen, och begära, att tillåtelsen för Engelsmän att taga tjeost i drottning Isabellas arme måtte upphora. Emot Lord Mahon uppträdde Hr Cutlar Fergusson och Hr Sheil. Den sistnämnde, som måhända för närvarande är Englands största parlamentariska talang, ingick i ett utförligt försvar för ministrarnes utrikes politik, karakteriserade Don Carlos och hans sak, samt slöt med följande briljanta improvisation: Ja, med denne brottsling, hvars händer, då de sammanknäppas till bön, drypa af mördades blod, med denne obarmhertige, steuhjertade man sympathisera några Torics inom detta Hus. Men Englands folk känner ingen sympathi för honom, tager ingen deli dessa smutsiga imtressen. Äfvea om alla Europas makter förena sig emot. oss — om Bysslind, som i Warschau förtrycker katolikerne, vill i Madrid återställa alla katolicismens missbruk; om Österrike, under det denna makt misshandlar påfven såsom furste, vill återställa munkordnarne med hela deras yppiga dagdrifveri i Spanien; owm Preussen, som i Tyskland håller en katolsk kyrkofurste fången, i Sevilla åter vill upprätta fängelserna — blott Frankrike förblifver oss troget, så kan ingen skada oss. Men äfven om Frankrike skulie bryta sin tro, om Ludvig Fslip skulle förgäta, att i samma stund Don GCarlos håller sitt intåg i Escurial (det a slott, som byggmästaren så passande bildade efter ett marterverktyg), måste han lemna Tuilerierna genom en bakport; om Ludvig Filip skulle förgäta, att England är hans naturliga bundsförvandt — äfven då skall England, trotsande alla Europas förenade raakter, ståcnade allena — nej, icke allena, utan förbundet med de millioner hvilkas hjertan det vunnit! — skörda lönen för den ädla känsla, som drifver det att taga del i allt hvad menskligheten rörer, och att öfverallt, der det är fråga om frihetens intressc, visa, att det gäller Englands sak., — Ingen enda Tory steg upp för att understödja Lord Mahon eller vederlägga Shell — det hade redan lidit till midnatten, och Huset åtskildes. Peel hade under loppet af diskussionen låtit förstå, att det grofva artilleriet först dagen derpå vid debattens fortsättning skulle börja spela, och man väntade således en högst ani-merad diskussion den 28. Till allmän förvåning teg dock hvarenda Tory som muren, då saken åter kom före, ehuru flere af deras förnämsta talare, såsom Lorderne Mahon och Egerton, samt Hrr Burdett, Sugden, Miaes och till och med Douglas, hvilken var bestämd att åter öppna debatten med ett tal, voro närvarande, Då talmannen bragte frågan om adressen under omröstning, afslogs den, med 70 röster emot 62. Sir Robert Peel, som nu inträdde i Huset, blef högst förvånad, eller ställde sig åtminstone så, öfver debattens hastiga slut, och ville, jemte några andra Tories, hafva densamma åter upptagen. Detta kunde likväl icke låta sig göra, emedan det stridde cmot Husets former, och Toiies, som visserligen i hufvudsaken ändock ej fått sin vilja fram, äfven om de debatterat ännu ett par nätter, måste finna sig 1 skammen, att genom sin sömnaaktighet hafva i förtid gifvit ministrarne segren. Torybladen äro ursinniga öfver allt detta, såsom man lätteligen kan föreställa sig. För öfrigt sysselsatte sig de båda parlamentshusen med frågan om förkortande af den så kallade lärlingstiden för negrerne i Westindien. Lord Brougham var den, som i Öfverhuset hufvudsakligen yrkade på deras totala beftiielse, och att den måtte bestämmas till den 1 Aug. innevarande år, i stället för samma tid 1840. Hertigen af Wellington talade emot förslaget, såsom stridande emot parlamentets förra beslut, ! och Lord Melbourne varcade för all öfveiilning. I Underhuset föreslog Sir G. Strickland likaledes lärlingstidens upphörande med den 11 Aug. innevarande år, och understöddes dervid af qväkaren Pease. Regeringens organ, Sir George Grey, förmanade Huset, att icke låta af något populärt rop hänföra sig till farliga och !: lagstridiga åtgärder. Debatten var ännu icke l! slut vid postens afging. : Drottniogens kröning skall nu vara bestämdt : utsatt till den 21 nästkommande Juni. En afdelning at gardet hade afgått till Portsmouih, för att inskeppas till Canada.

11 april 1838, sida 2

Thumbnail