Aftonbladet – 9 april 1838, sida 1

regeringens anda, då deremot, i fall koalitionen segrar, majoriteten i kammaren blefve den, som komme att styra och konungens makt blefve . fjettrad. Ni kan väl föreställa eder, att då frånigan är om ett sådant resultat, så lägger icke konungen armarne i kors såsom en overksam åskådare. Han är likväl habil och begagnar sin i Istora erfarenhet. Skulle han blifva tvungen till eit val, så skulle han föredraga att förlika sig med Guzot och doktrinärerna, heldre än med Thiers, emedan han med Guizotj till minister är mera herre öfver sin ställning. Planen går väl således för närvarande ut på, att först genom löften skilja Guizot från Thiers, sedermera taga honom in i konseljen, och åter vinna honom för de politiska idgerna i Tuilerierna. :) Svårigheten låge blott deri att gifva fasthet åt Jen nunister af denna förg. Herr Molå måste afTträda; derpå skulle mar vända sig till ma skalk Soult, som finge presidentskapet i konseljen, (br Guizot blefve inrikesoch hr Duchatel fiI nansminister. Med denna förändring skulle jman då söka att draga sig fram genom sessionen, och vidare lovera sin kosa. Så mycket jär för närvarande säkert, att en sådan minister skulle få majoriteten i kammaren. Man har så uttråkat kammaren, att hon blir glad blott hon får någon minister. Landet är vid allt detta I helt och hållet likgiltigt — och man har kanske ännu aldrig så föga bekymrat sig om kammarens debatter och de små personliga stridigheterna. Ministerens namn betyder numera ingen ting, och detta är så sannt, att, om man till och med toge ännu mera utnötta namn, detta skulle anses såsom en förhoppning för en bättre framtid. Jag har yttrat mig något utforligare öfver dessa politiska intriger, emedan de ganska mycket oroa konungen. Han inser tydligare än någon annan, att striden är börjad på ett gebit, der den rörer homom nära. Hertigen af Orleans håller sig icke nog aflägsnad frin de intriger, som omgifva honom, och det behöfs konungens hela habilitet för att motverka dem, som spinna sig kring honom. För öfrigt fortfar jag att hysa den tankan, att konungen, om det för någon del är möjligt, skall söka att räd : da den nuvarande ministeren. Man skall göra det, emedan denra minister anstår honom, och han kan länka henne efter sin vilja. Också måste man ej tro, att Guizot och Thiers hafva så stort iuflytande hos sitt parti, som ministeren och konungen personligen. Man har redan vid flera voteringar erfarit detta. — Det ser till och med ut, som hade ett visst antal deputerade formligen förbundit sig att understödja ministören vid de hemliga omröstningarna. De deputerade lyssna icke ogerna till vissa anbud, på hvilka hvarken slottet eller ministbren är sparsam, och mer än en sedel på tusen francs torde för detta ändamål gå fiån de hemliga fonderna. — Rustningarne från Algier forisättas, och det allt i afsigt att lättare genomdrifva de begärda anslagen för denna koloni. — Polisen var litet i bekymmer för den banketten, som gafs Lafitte, och det var också i Sanning en stor demonstration af det revolutionära partiet, som ganska fort åter organiserar sig. Skålarne voro alla af revolutionär färg, ingen enda för konungen. Som bekant är, befinner sig hr Lafitte i en betydande kommerciell ställnipg, och är liksom kung för de mindre köpmännen. Under denna synpunkt var banketten en politisk demonstration. SO 0 ES