Aftonbladet – 9 april 1838, sida 1

vv nn RR — bn RR VOR AMN BE NER SANNE Ai VIDA REN DTE s FRANSYSKA MINISTERENS NÄRVARANDE STÄLLNING. Konung Ludvig Filip har åter råkat ut fö; en af dessa koalitioner inom deputeradekammaren, hvilka tidtals förnyas, såsom det .ynes, emot konungens system att ,allena styra riket,, mea 1 sjelfva verket blott för att spela ministerportföljerna i andra händer. Åtminstone har, såsom hela verlden känner, intet ministerombyte i Frankrike, allt sedan Ludvig Filip steg å thronen, medfört någon förändring i hans politik. Mole och Perier, Guizot och Thiers — alla hafva måst tjena den oföränderliga viljan i dess planer, och timman för hvarderas afgång från makten har slagit. så svart systemets fortsättende befuovmts fordra andra verktyg. Ett väldigt anlopp göres för närvarande af Guizot och Thiers samt deras skaror i deputeradekammaren, för att kasta Molå ur sadeln; och hade man ej redan vid voteringarns, och nu sednast vid den om hemliga fonderna, sett huru svag ministerens ställning är, så lemnade dock grefve Moldås egen bekännelse, under diskussionen om sistnämnde fonder, icke rum för något tvifvelsmål derom. Ett par bref från Paris i All gemeine Zeitung skildra närmare sakernas ställning, och torde derföre icke läsas utan interes se De meddelas här nedanföre och lyda som följer: Paris den 20 Mars 1838. Dagens nyhet är koalitionen emellan Hrr Guizot och Thiers, doktrinärerne och Tiers-parti, för att göra slut på ministeren Mold, och inskränka inflytandet i Tauilerierna, Månnue denna koalition kommer att lyckas, eller faller hon sönder, innan hon nått målet? Redan i det ögonblick jag skrifver detta, vacklar hr Gnizot, som redan tjugu gånger förut besinnat sig och ännu en gång kan göra det. Han är icke i stånd att emotstå några artigheter från Tuilerierna, och den oföränderhga tankan drager icke i betänkande att använda så lätta medel, då dermed ett hastigt slut kunde vionas på hela den ställning, som trycker och kännes så besvärlig. Imedlertid herrskar mycken 1:örelse inom koterierna i kammaren, och man ser detta redan af de sällsamma voterinogarne. Ån förkastas vid omröstningen med kulor ett lagförslag, som blif vit antaget då voteringen skedde genom ledamöternas qvarsittande eller uppstigande från sina platser; än voterar kammaren af missnöje en pohtisk lag; än då det är fråga om valet ef en kommission, väljer hon denna helt och hållet i centrernes anda, hvilka äro herr Molds motståndare. Den dubbla oppositionen vil nu iecke låta någon af de föreslagna lagarne gå igesom, och törkastar dem blott derföre att de äro ministörens verk. På detta sätt vill man vid bvare omrdstning visr det misstroende, kabinettet nger. Man vill så demorahsera statsmakten, att den faller sönder af vanmakt. Skulle koaitionen segra, så blefve konungen icke mera herre öfver händelserna, hvarken inom landet eller i fråga om yttre politiken. Under denna synpunkt är den närvarande striden af vigt, ty hittills rörde frågorne om ombyte af minister blott namn, utan att det gällde förändring af