Aftonbladet – 6 april 1838, sida 1

PARTIERNA I NORRA AMBRIKA. Den bekanta Engelska författarinnan Mise Mantineau har, som man vet, utgifvit et mycke värderadt arkote, som hon kallar Society in America. Bland de många stridiga omdömen: om :den stora republikens samhällslif, institutioner, ekonomi, bildning och umgängessätt ha; kaneke ingen intagit en så opartisk, så upphöjd och så ljus ståndpunkt, som Miss M.; ocH vi föreställa oss således, att läsaren skall vara road att ce några prof af hennes framställningssätt. — Vi välja dertill 4:sta kapitlet: om Partierna. Den förste,, säger hon, som mottog mig vid min ankomst till Förenta Staterna, några minuter sedan jag landstigit, underrättede mig genast utan omsvep, att jag kommit under en olycksalig kiisis, att landets institutioner skulle vara förstörda före min återkomst till England, att jemkuings(eller rättare jemnings-) andan höll på att ödelägga samhället, och att Förenta Staterna voro på vippen att falla under militärdespotism. Detta liknade så mycket, hvad jag fått vänja mig att allt som oftast höra hemma, allt ifrån min barndom, att jag icke blef alldeles så skrämd som jag kunnat blifva utan denna äldre erfarenhet. Det ver också roligt att se, huru äkta dotter Amerika är af England. Jag såg uppmärksamt omkring mig under alla mina resor, tills jag kom till Washington, men kunde icke upptäcka några tecken til despotism, ju ännu mindre tll militär. Utom officerarne och kadetteinai West Point och någon beväring, som en dag excercerade vid Sangerties, längre upp vid Hudson, såg jag ingenting, som kunde kallas militär; och officersine, kadetterne och beväringen tycktes alla fullkomligt oskyldiga till någon plan att bemäktiga sig regeringen. I Washington vågade jag begära förklaring af en bland de anseddaste nu lefvande statsmän, hvilken med ett smålöje sade mig, att landet varit i en krisis) nu i femtio år och skulle förblifva det i ännu femtio, Denna underrättelse var min tröst, hvarmed jag drog mig fram, tills jag hann blifva tillräckligt bekant med landet, för att ej vidare behöf