ur Avge al TDHLALTU ULL VISRUVER et JYruen , möktiges aktning, så kan ni med trygghe rsäga, att denne man icke är oförvitlig, ty de: 5 J närvarande tiden tyckes ej förvara åt dygder flannat än en oändlig bitterhet. Ni kan vara förrädisk mot Gud, mot fåder. neslandet, mot menniskorna, och ni skall derföre skörda allt, hvad jorden har att erbjuda a njutvinsar ! Agoa deremot åt andras väl de själs och kroppskrafter, himlen beskärt er, och outsägliga smärtor vänta er : fängelse, landsflykt, de I heliga familjbanden långsamt brutna, samt ändIteligen döden. Sådan är den närvarande tidpunkten, och om samvetet kunde bortryckas ur menniskans hje;Ita, hvilken gräns skulle väl sättas mot förtvifIlans tvingande ingifvelser? Det ges en man, hvars långvariga lif varit ett fortsatt förnärmande af dygden. Som prest, Ihar han förrådt kyrkan; som republikan, har han sålt republiken; som hofman, har han sålt Isina herrar; och som fransman, har han öfverlemnat Frankrike åt dess fiender. Nå väl, för denne man har likväl straffets timma aldrig slagit, och ålderdomen har knappt för honom medfört någon allvarsam varning, När han går förbi de stora och rika, taga de stora och rika af sig hatten och buga sig; de högst uppsatte pessoner fråga efter hans helsotillstånd, och om han besöker dem, slås begge flygeldörrarne till deras rum upp på vid gatvel för honom. Härom dagen fick denne man det infallet att uppläsa ett akademiskt tal; han firade dervid en diplomats minne, hvars lefnad var utmärkt af förtjenst; han talade ganska allvarsamt om pligter, om dygder, om uppoffringar, och han afhördes med spänd uppmärksamhet; ingen skrattade ! Nyligen stupade en annan man vid Konstantineh; som soldat hade han gjutit sitt blod på tjugu slagfält ; som fransman hade han ända till sista dagarna kämpat mot Frankrikes fiender; som patriot hade han förkastat en utifrån kommen regerings förlåtelse och anbud. I dessa tider af egoism och sjelfviskhet, hade han ända till sista stuuden framhärdat i den trohet och tillgifvenhet, som utmärkte hans ungdom. FEhuru dödligt sårad, qvarstadnade han ännu på braschen och, glömsk af sitt sår, aflägsnade han sig icke förr, än staden var intagen. Nå väl! då fråga var om att belöna denne man, att gifva hans minne och haas anhörige ett svagt vittnesbörd på nationens erkänsla , förkastade styrelsen likväl ideen till en sådan opinions-yttring; kammaren fann äfven, att det var för mycket att ge en pension af 3000 francs för en så gagnelig och hjeltemodig död! Hvad vill ni då att de skola tänka om samhället, hvilka döma efter hvad som tilldrar sig på dess yta? Här ses lasten hedrad och segrande; der lemnas tillgifvenheten och förtjensten åt glömskan. Detta är likväl ännu icke allt; en ledamot af deputerade -kammaren anklagas för bedrägeri. Denna samma kammare, som förkastat förslaget rörande den käcke general Combes, denna kammare, som vägrade en aktningsgärd åt en hjeltes mione, hvilken stupat i Frankrikes tjenst, tog deremot under sitt beskydd den man, mot hvilken vanhedrande anklagelser höjdes. Hvarföre? Emedan denne man framställde sig sjelf som ett försoningsoffer, eguadt åt parti-andans oblidkeliga hat, som, enligt hans försäkran, när fråga är om att krossa sina ovänner, icke spar någon uppoffring af hvarken guld eller tid, eller förolämpningar, hotelser, eller ens handgripliga våldsamheter! Lugna er, min herre! Ni är icke en man af de dimensioner, att ni kan uppäcka ett så våldsamt hat. Det är icke förj att krossa er, som man, efter ert påstående, ! har rest 200 lieues, och som man angifvit er inför era valmän; det är icke för att krossa er, som man anklagat er ifrån denna samma tribun, der ni sjelf har rättigheten att försvara er, och hvarifrån ni haft den otroliga djerfheten att söka anklaga andra. Huru än dermed må vara, har kammaren vägrat herr Dutertre rättigheten att inför domstol tilltala berr Girardin. Dessa tre facta karakterisera beklagligt vår tid. Den allmänna meningen har ej mer någon kraft och betydenhet. Hvad behöfva mäktige män göra afseende på hvad som säges endast af män med tanka och hjerta ! w OM Ib RP KH I 2 BO