söka ändring i regleringen, och detsamma inträffer ofelbart framdeles med en och annan af Statsexpeditionerna, sedan de på indragning ställde embetsmån, som änna deltaga i tjenstgöringen, slutligen äro berättigade att dermed upphöra, eller eljest afgå. Förf. sluter häraf, att man hos oss ötverhufvud saknar OoOrganisationsförmåga. För att erkänna riktugheten af denna slutsats, skulle vi vilja blott omvända ordställningen och säga: öfverhufvud hos oss sakna organisationsförmåga; ty vi kunna icke begripa, att en nation, som i ingen region af vetandets och tankens område erkänner sig vara af nataren vanlottad mera än rpågon annan, skulle just sakna den sorts tankekraft, som erfordras för att ordna ett statsmachineri. Men denna förmåga — och den finnes bestämdt, om man kan och vill uppsöka den — är, likasom endra förmågor, nedhållen just genom detta machineri och den anda, som lifvar det. Representationen är ieke sådan, att hon der kan gifva sig luft; och hvilka utsigter någon förmåga äger att framträde inom embetsmannahierarkien, är just hvad förevarande skrift ganska redigt utvecklar. Han tar i ögnasig.e den grad af skicklighet och användbarhet, hvarom embetsmannacorpsen lemnar voffentliga intyg uti redaktionen af allmänna förfaitoingar, förklaringar, kungöranden och hvarjehanda meddelanden om regeringsåtgärder, äfnensom Ständernas beslut, svaromil, förfrågningarv m. m. Hvyad i detta hänseende numera allmänligen presteras (så fortfar förf.), är ea känd sak, och huru föga tillfredsställande embetsmannaförmågan härutinnan visar sig, ådagalägges bäst genom den eviga följden af nya uttydsingar, ändringar, jemkningar, som efter hand uppstå och oftast skulle uudvikits, i fall man från början haft en klar öfversigt af ämnet och ägt till sin disposition den oumbärliga konsten att behörigen uttrycka sig. Förmågan att se en sak i dess rätta läge och intränga i dess kärna börjar, ty värr, blitva allt mer en sällsynthet, sedan vederbörande icke alltid besitta ens den logiska öfningen att upp:tälla satserna enligt förnuftets allmänna lagar, eller den stilistiska färdighet, som erfordras för att gifva tankan den egeniliga och rätta ramställningen, för att icke nämna blott språkriktighet, den man är långt ifrån att allud förspörja i våra officiella handlingar. För att fiona riktigheten af dessa förf:s satser, behöfver man blott kasta ögat nästan hvar som helst i Författningssamlingen. Förf. gör en sannerligen förödmjukande sammanställning af de svenska embetsmanna-utgjutelserna med hvad i Norge i samma väg visar sig. Det är en egenhet, att de, som mest expectorera sig mot Norge och norrmännen, hufvudsakligea finnas inom vår embetsmanuakorps; och sammanhål!er man ofvanstående målning af svenska och norska embetsmannaskickligheten med denna bitterhet, så måste underliga tankar om dess grund uppstå. Hvad förf. sedan specielt yttrar om den juridiska bildningen och om lagskipningen, vilja vi, för vidlyftighets undvikande, helt kort behandla, ehuru vi verkligen skulle hafva ett och annat att invända, t. ex. mot hvad han yttrar om nya lagförslaget. Hvad han om lagskipningen serskildt yttrar, torde af de flestas erfarenhet besannas. Man är, säger han, mindre böjd för den tankan, att, serdeles på de högsta platserna, skickligheten är i stigande.n Han har vål i ett stycke, som vi sedan skola citera, angifvit, såsom rot till detta förhållande, saknaden af vetenskaplig underbyggnad; men hvarföre just denna rot finnes, har han lätt hoppat öfver; och nu består i det hela hans bevisning af följande cirkel: bristande skicklighet ör roten till bristande skicklighet. Den sanna roten till alltsamman är de befordringsprinciper, som i två eller tre decznnier gjort sig gällande. Men härom längre fram. Vi anföra nu ett af förf. citeradt y trande af en utländsk lärd, som vistats någon tid i Sverge. Han säger: nSverge har onekligen utmärkta vetenskapsmän och skalder, några som med andra länders kunna uthålla jemförelse: det har en Berzelius, en Geijer, en ,Tegner och andra. Men hvilka civilister egerj ndet? Jag har i Sverge gjort bekantskap med en. ,mäagd sådana; och i Stockholm var jag några )) oe 7? mIJ KB om ooo2r Jarae cällslan A ndael