skaper och skicklighet står med toma händer, — d. v. förmodligen s. med toma hufven — Skälet härtill söker förf. i de slappa pröfnianingarna vid akademierna; och han gifver en tafla af dessa examina. Hvad akademiska examina göra till eller från embetsmannadugligheten, torde imedlertid förtjena sin egen betraktelse. — Att fullständigt anställa en dylik är här icke tillfället; så mycket torde dock kunna i förbigående anmärkas, att stränga examina vid akademierna blott kunna lemna en ganska ofullkomlig hjelp, så länge icke andra hinder undanrödjas. Hvad förf. yttrar om svårigheterna för en med djupare kunskaper utrustad man att finna sig i routinens handtverksmessighet, är väl till en viss grad sant; men vi anse den verkligen litterärt bildade hafva ännu större svårigheter alt kämpa emot. Så snart den litterära bild ningen är af äkta slaget, och ej ett blott inpräglande af kompendier och pensa — så snart den gått ända till invigning i vetenskapens helgedom, till en amalgamering af alla själens funktiooer med sträng vetenskaplighet och konseqvens — i samma stund är mannen också obrukbar i en svensk embetsmanna hierarki, sådan nemligen som den nu mera visar tendens att blifva. En dylik själ förvärfvar ofta en späns:ighet och sjelfständighet, som icke lides hos deu unge tjenstemannen. Vi äro visst icke af den tankan, att kronans embetsmän böra, eller ens få, stå i en prononcerad opposition mot styrelsen och sina chefer; men vi kunna också icke öfvertyga oss, att en krypande viljeoch tanklöshet hos de underlydande nödvändigt erford:as för machineriets gång, som man hörer allt mer och mer antagas för princip. Den, som smakat på vetandets källa och med hvars natur det sammanvuxit, Aan aldrig blifva en fullkomligt wviljelös lifegen, och detta, jemte dez af författaren riktigt anmärkta fördomen mot lärdom, gör alltid att den vetenskapligt bildade ses med skefva ögon, med misstänksamhet, såsom ett farligt djur, som man bör hålla ifrån sig, så mycket möjligt är. Det är icke nog att icke vara oppositionsman; man får icke ens ta la med oppositionsmän eller diskutera satser, hvaraf kätteri kan destilleras. Och alldenstund alla ämnen inom politikens och statslärans område äro af denna beskaffenhet, så yttrar sig den stränga renlärigheten uti att icke alls ge sig in i någon diskussion. Man såge ge:na, att embetsverken så småningom blefve trappistkloster. Det kan icke nekas, att atmosferen inom embetsverken på de sednare åren börjat blifva allt mera trång och qväfvande, så att den 1 litteraturen och vetenskapen med lif och själ invigde icke trifves och icke är behaglig. Naturligtvis ar icke fråga om förtorkade bokmalar, hvilka säkerligen lika litet, som en efter läxelasning nödtorftligen dimitterad pojke, duga till embetsmän; ty det är icke en dylik lärdom, utan en lefnadsfrisk litteratur, en på vetenskapliga grunder stödd, men praktisk och tillämpande bildning, som staten behöfver till sina bestyr. Det är visst ieke exempellöst, att en duglig embetsman varit bevandrad i arabiska och astronomiens djupaste kalkyler, i Talmud och fluxionsläran, i archeologi och andra dylika lärdomsgrenar; men det vanliga är det icke. Deremot torde en man, som är grunadligen bevandrad i matematikens vanligaste grenar, i språk, i historia, i filosofi och naturlärans grunder, under vanliga förhållanden vara ett vida dngligare embetsman naimne än den, som har ingen eiler blott en högst ytlig bekantskap med dessa ämnen. Om civilisternas uppfostran i sjelfva embetsverken yttrar förf. ganska sunda reflexioner. Han visar, att ingen praktisk skola der finne: för dem, Imedlertid underskrifva vi icke hars sats, att upphörandet af det nära, personliga, faderliga förhållandet mellsn förman och underlydande, skulle hafva något synnerligt inflytande på de yngre 1ijenstemännens bildning. Troligen hafva aldrig cheferne velat stå i sål faderligt förhållande till sina underordnade som nu; åtminstone har aldrig en så barnslig lydnad blifvit fordrad. En antagliga:e orsak, hvarföre de yogre få lära så litet, torde vara, att så litet finnes att lära. Minst tro vi på förf:s uppgift, att någon stolthet och sjelfständighet skulle finnas, som hindrade en ung person att ett råd utom expeditionsluntany eller o on ss 1 p V RR mA