Aftonbladet – 3 april 1838, sida 1

— SNETT NE IGT RON EE OEI RRENO SK DEBATT I FRANSYSKA DEPUTERADE KAMMASEN, RÖRANDE HEMLIGA FONDERNA. (Forts. fr. Lördagsbl.) I sessionen den 13 Mars öppnades dsbatten af Er Chapuys-Montlaville. ,Wina hirrar — sade han — vi befinna oss s:dan någon tid i ex besynnerlig belägenhet, och vi skörda alla frukteroa af denna omoraliska politik, som vi med kraft bekämpat under de svåra skiften, landet genomgått. Vi hafva ofta sagt, att då pohtiken öfvergifver det allmänna intresset för tillfälliga intressen, så måste nödvändigt en moralisk oreda uppkomma, som försvagar makten och kastar anarki i den parlsmentmiska majoritetens sköte. Hvad vi förutsett, har inträffat, och gårdagens session har framstöllt skådespelet af denna avarki; denna session har visat, att majoriteten ino. denna kammare är i full upplösning. De förbund, som icke stödja sig på en grundsats, på sanningen, som icke hafva annat till stöd än ett öfvergående förhållande, än ett koteri-intresse eller ett personelt, hefva ingen varaktighet, emedan på jorden, bland ella de särskilda intresseng, icke finnes någonting varaktigt utan detta mensklighetens stora omätliga intresse, som öfverlefver revolutionerna , dynastierna, ja sjelfva folken ; och det inträffar alltid, att detta intresse slutar med att beherrsia förhållanderna. J ingån förbund med hvarandra en dag, för att tillfredsställa edra personliga intressen, och det lyckas eder att tillfredsställa dem; men dagen efier eder seger har striden börjat emellan eder inbördes. Den ens intresse har velat beherrska den andres; J hafven söndrats och blifvit oense oech tron icke att j mera kunpnen återförenas; emellan e7ecr ligger ett bottenlöst svalg, eder sammanhållningsförmåga har upphört. Detta är den väsendtliga skillnaden emellan män, som försvara en grundsats, och män, som försvara ett intresse. De sednzre måste icke blott nödvändigt blifva söndrade, utan, sedan det skett, kunna de icke, mera återförenas. Detta är en Försynens lag, stiftad att belöna ärligheten. Från denna majoritetens upplösning förskrifver sig eder oförmåga. Det är af denna upplösning, ministeren framställer en bedröflig bild. Hon sitter här på dessa bänkar, orörlig, utan politik, liksom j, jutan majoritet, liksom denna kammare, afspeglande hela ömkligheten af sin belägenhet och, hvilken besynnerlighet! närvarande vid striden emellan de båda partier, som, redan innan hon I uppgifvit andan, strida om hennes qvarlefvor. Och veten j väl, mina herrar, hvari farsn ligger af decna olyckliga bemögenhet att sätta ögonblickets och personernas intresse framför det permaneaota och foikets intresse? Ja, det är att förstöra enheten, att slita de band, som samj manbålla menniskorna, att uppmuntra de dåliga ;passionerna, att qväfva de ädla och nationella I känslorna, att drifva medborgaren att föredraga lsig sjelf framför fäderneslandet, det är att saml mansätta nationen af en hop små enskildheter, I hvilka handla hvar för sig, utanför det allmänIna, och fråga föga efter, om tillfredsställandet af ett egoistiskt intresse kommer att sprida oreda inom det stora helas intresse. Det är på detta sätt j tillskapen denna individuslism, hvars fara och neslighet blifvit så väl teknad af min vän, Hr Corne. Det är på detta sätt j bereden samhällets fall. Jag tvekar icke att öppet förklara, att loforden för en sådan politik varit ett brott emot allmänna secligheten. Välan,y mina herrar, se här hufvudsumman af våra statsmöns politik: att ge sanningen på båten, bära för ansigtet dagens mask och vexla om med dagen. En sådan politik skulle föra landet till förderf, och man måste derföre förfölja och nedergöra den. Hon håller samhället i ett förvridetläge,hon kommer oss att frukta hvarje steg, som vi taga mot det tillkommande. Detta fektum är betänkligt; det syftar att sätta lögnen i sannicgens ställe och att sålunda fö: fal ska sjelfva hufyudkraften i denna verld. Om vi använda dessa satser på ministrarnes belägenhet, så skola vi finna, att det icke är den inre öfvertygelsens regelmässiga verksamhet, som åstadkommer de politiska rörelserna, utsn egenkärlekens och den småaktiga fifingsns ore: ä KR DE Xr I