Aftonbladet – 31 mars 1838, sida 1

dock tveka att bevilja dem; till den grad finner jag det vara svårt att rättfärdiga medlens skambghet med ändamålets ärlighet. Men öfvertys gad tvärtom, att de hemliga anslagen äro en moralisk kräfta, och den ohyggligaste af alla; och öfvertygad, att de i sakernas moraliska ordning äro detsamma, som tiggeriet i de mate:iella, att de i det moderna samhället äro, hvad spetälskan var i medeltiden — afslår jag dem, i den allmänna blygselns namn, som de förolämpa, i regeringens välörstådda intresse, som de 1 edsätta, i folkets, dem de förvilla och förde: fva.n Hr Fulchiron uppläste ett tal, deri han påa stod, att lugnets skyddande icke kunde uppdragss åt någon annan än regeringen, och förklarade sig för hemliga anslagen. — Hr Come talade i samma anda som Teulon och förklarade sig icke kunna skänka styrelsen något förtroende; den nu varande ministeren hade hvarken öfvertygelse eller kraft. Det representativa styrelsesattet, sådant som desse ministrar göra det, vore sämre än despotism, vore ett ypperligt inrättadt machineri för lögn och korrup.ion. Han rådde Julii-regeringtn att gå ifrån de vägar, der bon pu vandrar, så vida hon i farans stund ieke vill se sig omgifven endast af spekulanter och ränkemakare: Hr Jaubert hade väl inskrifvit sig att tala för hemliga anslagen, och han gjorde det, men på ett för ministören föga smickrande sätt. Hjelp på sådana vilkor måste icke vara allt för angenim att mottaga. Hr J. erinrade, att han och hans vänner (doktrinärerne) ej mera äro i gunst, ehuru de ändock understödt styrelsen; men då de gifvit sina röster, hade de ock rätt af fråga, hvad man gjort af dem. Aw ministören ännu lefde, det såge man; men kraft och förtroende kunde icke förspörjas, och lagstiftningen komme säkert att på samma sätt vackla. I tre månader hafva kamrarne varit samlade, och många förslag äro gjorda; men de släpa sig långsamt genom utskotten och torde knappast komma att få den utgång, ministrarne önskas Tre hufvudfrågor äro på tapeten: 1:o Räntened, sättningen, hvarom förmodligen motståadet blir i svagt i deputeradekammaren cch vederbörande gömma sig bakom pärskammaren; 2:0 jernväigarne, hvaruti ministeren redan pariielt är på I forhand slagen , emedan det fanns mo:sägelser och ofverdrifter i förslagen ; 3:o Algier, hvilket är den ällvarsammaste af alla, ty sakerne hafva kommit derhän, att hvarje steg på den banay vi beträdt, kan blifva förstöravde ienna ställiniog visar bäst den rådande vanmagten och I diskrediten. — Imedlertid tillstod talaren, att de saker man kunde förebrå ministe;en, vore blott negativa; till några så skriande missbruk hade den icke gjot sig saker, att man borde vägra hemliga anslag. Att vägra ett bevis på förtroende, vore att belasta sig med en allt för tung -ansvarighet. Imedlertid ansåg sig talaren icke hsraf förbunden att dölja de missb:uk, som hänga tillsamman med de hemliga avslagen; ibland dessa ville han dock relevera endast dem, som bedrifvas med pressen. Talaren erkände nödvändigheten af en styrelI sepress. Den sonderfolle i två slag: den offi ciella, offentligen erkända, t. ex. Monitören, och den understödda (subventionnee). Det förra slaget gillade talaren fullkomligt; och i dit sed nare fann han icke alltid vågot vanhederligt och förnedrande. Understöden hade också icke all jtid lyckats, utan vederbörande missraknat sig I derpå. De hafva köpt tidningar, som varit fårdiga stt dö ut, och hvilkas död skulle hafva varit ministrarna nyttigare än deras hf. Andra understödda blad jemkade sig ibop med de v.rande ministrarnas efte-trädare, så utt man hade iagen valuta för sina pengar. Enskilde min, Som stå i spetsen för vissa opinioner, Haide äfven af egne medel soldat tidnivgar. Dessa hafva äfven slingrat sig ifrån sina b-ö herrär, j som blott funnit sig hafva värmt O-mer 1 sin egen barm. — Under nu varande kabinett hafva tidniogssalarierne varit oformligt större ån någonI sin. Af de 800,000 fr. som sist beviljades utöfver det förra hemliga anslaget, har största delen åtgått till tidningar; och likväl hade deslsa 800,000 en helt annan, med kammaren öf verenskommen, helig bestämmelse. Efter amnestien hoppades man minskning i hemliga utgifI terna; och tvärtom ökas anspråken, snåiheten. I Ministrars förhållanden till män af talang och