Aftonbladet – 31 mars 1838, sida 1

LF Rn AE nn nn liga fonderna, uppträdde Hr Teulon. Man åbeiropar nödvändigheten, sade han; och ala styrelser, tyrannier, monarkier, aristokratier, demokiatier, alla hafva åberopat ,nödvändigheten,; hon verkar på svaga hufven och befriar från all undersökning. Men en nödvändighet har man icke bevisat 1 närvarande ämne, Utskottet säger, att republikanerne böra bevakas, men tillägger, att republikanerne äro besegrade och dömde. Likaså heter det om Carlisteine, ehuru man skryter, att de äro lugna i vestern, och ait ett Vendee är omöjligt; likaså om de utländska flykingarna, i samma stund mau be rommer dem för der:s hofsamhet, lugn och morsli.. — Ilvad cå? alltid bevska, bevaka, och det hela verlden? Bevaka före amnestien, och bevaka efter amuestieo? Bevaka före striden, och bevaka efter segren? Bevaka infödingar, och bevaka fremlingar? En evig bevaknng utan ända, utan bejd och utan mildring? — For regeringeas heder, tillåten ig att icke tro på nödvändigheten af denna hemliga polis , helt hastigt forvandlad till en sorts försyn. Om en sådskn mängd personer, lifvade af en så fiendtlig anda, måste bevakas, nödgas man således slu128, altregeringen nedsjunkit i ett gauska bedröfligt isolerivgstillstånd ; och då måste bon ej blott bekilagas, utan äfven klandras, ty det är endast dåliga regeringar, som misstänka hela verlden. Och huru skulle det vara, M, H., om dessa hemliga fon ter, i stället att användas till sitt beklagliga, men gifoa ändamål, afleddes derifrån och till största delen användes på så immoraliska tillställningar, så skamliga transaktioner, att det vigtigaste vilko:et är hemlighet och, då hemligheten afsl.j:s, förnekande? Huru skulle det vara, om de olika ministerer, som på sju år efterträdt, icke nöjde sig med att vid valen utöfva ett inflytande, olagligt till sin grund, brottsligt till sina medel, utan äfven grep2 till ännu brottsligare knep? Talaren frågade sedan, om det vore möjligt, att flere embetsmän , hvilkas sflöning kammaren förut reltsatt, få af hemliga anslagen (bespa ripgsrnax?) det belopp, som blifvit dem vägradt På detta saw, så forfar Herr T., ,skulle er kontroll, M. H. , eludgeras och lagen kränkas, för att tillfredsställa den snikna tilltagseuh ten! på detta sätt skulle det finnss två statsreg!erivgar: den hemliga (nextra anslag,) och den verkhga, den provisoriska bulgetten och den synbara budgetten, en tom skugga, M. H., beslutad af er, af deputeradekamma:en, och den andra, den enda ve klig:, beslu:ad af polisen. Ett dylikt sakernas förhållande påkallar förkla: ringar från ministeren. — Skulte det vara savt, att man tager af hemliga anslagen, för att hjelpa rika män, privilegierade män att betala sina söners uppfostran? Skulle det vara sant, att ministeren besoldar en del af periodiska pressen? att den icke blyges att med Jysaude anbud och leften, med leckmedel och gunstbetygelser af alla slag, omsvärja unga talanger, dem en naturlig böjelse kallade att försvsra frihetens sak, men som släseriet, smaken för vallefoad, vanan vid yppighet, kar ske behoflvet, allt för lätt öfverlemna åt de förslag, som gras dem af korruptionens verktyg? — Talaren målade sin djupa harm öfver ett sådant förfarande, hvarigenom ungdom förföres till att sälja sin öfvertygelse och sin talang. Kunde ministeren neka dessa uppgifter, så vore de: talsren kärt; men skulle allmänna opinionen äfven vara därmed tillfredsställd ? Talaren uppgaf bestämdt, att de ministeriella landsortstidningarna vore salarierade, hvarfö. utan de icke skulle kunna existera, och hvarföre de täfla, hvem som skall längst drifva oförskämdbeten, lågheten och smädelsev. — Toalaren gaf några skarpa hugg åt vederbörande för den misshandling, som den sista revolu:ionens ifrigaste befordrare fått utstå; och han påminde om Lafit es utiryck, att han bad Gud och menniskor om förlåtel:e för den del han tagit i Juli-revoluiionen.v Detta hade han kunnat säga med sanning, och utan at väcka någon förvåning. — Hr T. sammanfattade sica yttranden på följande sätt: De ärligaste patrioter afskrämda , varma och kränkta hjertan uppfyllda med hat, den stora mängden liknojd, de materiella interessena framhafda såsom uteslutande näring för en nations verksamhet, egennyttan begagvad såsom en styrelsekraft, alla dessa nedslående