Aftonbladet – 30 mars 1838, sida 2

ÖA VV KP STATSTI UNINGEN OCH FRANSKA FLOTTAN. Stadstidningen för i måndags ionehåller en lång resonerande artikel, öfversait ur Journal des Debats, om Frankrikes hehof af en större krigsmaria och sättet att erhålla den, Nåmnde artikel har visserligen den förtjensten att fylla trenne af Statstidningens spalter och är således onekligen af intresse för bladets redaktion; men hvad uppbyggelse dess läsare möjligtvis kunna hemta derat, är icke lätt att inse. Af större intresse för dem vore visse:lig:n, on Statstidningen skulle finna för godt att uttala sina — d ä dess öfverstyrelsss — åsigter rörande vår egen flutia. Man vet, att denna, sedan en ling tid tillbaka, befunnit sig i ett verkligen provisoriskt tillstånd. Med skärgårdsfloitans byggnadssätt hafva under de sednare åren visserligen flera reformer företagits och en mängd fartyg blifvit byggda efter en ny och förbättrad modell, Likväl utan att hon ännu uppgår till den styrka, som hon ägde före 1808. Med den stora flottan deremot är förhållandet helt annorlunda. Vi påstås väl äga 10 linieskepp; men endast 6 af dem torde vara i stånd ait hålla sjön; och hurusida alla dessa kunna utrustas, vore intressant att få närmare reda på. På deita sätt kunva vi i egentlig mening icke såga oss äga någon sior flotta, och knapt nog ämne till en sådan. Man vet, att olika tankar yppats bland män af yrket, rörande nyttan för ewt land af en sor eller liten flotta. Många hafva gått ända derhän att bestrida den förras gagnelighet för något land; andra hafva inskränkt den till länder med vidsträckta ultra-marinska besittningar, hvil ka Sverige icke äger; åter andra hafva sökt bevisa, att en stor floita har ett gifvet företräde framför en roddflotta. Mano vill här icke ingå i någon undersökning om hvilketdera systemet är det rättaste; man vill endast visa nodvändigheten af att regeriogen, om hon i detta hänseende bekänner sig ull något system, underrättade nationen derom, Vi se väl anslag begäras och utgå till fjerde hufvudtiteln, visserli gen på låvgt när icke så stort som till den tredje, men likväl betydligt nog och alldeles för be:ydligt, i fall regeiingen icke vill, att landet skall äga någos stor flotta, ty de penningar, som användas för att bygga sk-pp, som man ej kan utreda, och som, i fall de förmådde utlöpa, i anseende tl sin ringa styrka hade till enda utsigt att bli fiendens byte vid första sammanträffacde med honom, eller att anlägga stora förskansningar för att skydda en flo:ta, som är af intet värde för landets försvar — dessa penningar vore väl till stor del bortkastade och borde få besparas för ett redan allt för tungt beskattadt folk. Anser åter regeringen en stor flotta af oundgänglig vigt för landet, så bör det ej kunna undfalla henne, att vår linieflotta, i sitt nuvarande skick, alldeles 1cke uppfyller ändamålet. Det bö: likaledes icke eller hsfva undfallit henne, att tron på denna nödvändighet, genom diskussionerna derom, blifvit i många sinnen beiydligt rubbad. Det vore således i hennes intresse att ådagalägga sina egna tankar i ämnet och a!t söka verka på opinionen och dess ledande till en bätre öfveriygelse, genom bevis och skäl för en stor flottas gagnelighet, den nytta landet redav haft af de flottor, det ägt under olika perioder, och hvaref slutföljden kunde dragas till den nytta, det i framtiden kan hemta af en sådan. Det är verkligen behifligt att i detta ämne leda och upplysa opinionen. Det är elest, i det skick sakerna nu stå, troligt, att na