Aftonbladet – 28 mars 1838, sida 1

Herr Knapp. Tilldragelserna i Hannove ha förorsakat mycket lidande och mycken gläs dje. Det demokratiska, äfven som det absolu tistiska partiet hoppades alt i dag eller i mor gon finna anledning att lemna sin ovilja frit lopp,7 emedan de väntade att sakerna skull komma till det yttersta, — Pet vore så!edes regeringens plgt, att genom sin förmedling vic förbundsdrgen verka derhån, att det förra konstitutionella samhällsskicket återställes. Han beklagade, att icke någon större böjelse dertill visade sig på ministrarnes bänk. Herr fVelcker. Han hade ej afvikit från ämnet, han appellerade i deta fall till hela Tysklands offentliga samvete; hen ville, att man måtte uppehålla ordningen genom rättvisa, icke genom fängelser. Ministern Winter. Sådana yttranden, som man hört af deputeraden Welcker, borde aldrig förnimmas inom denna församling. Han måste för hundrade gåogen beklaga, att herr deputeraden lät hanföra sig af sådana excentriska förvillelser. Herr deputeraden har alltid bemödat sig att, ehuru med erkännande af de politiska förbrytelserna, likväl ursäkta sjelfva förbrytarne; om sådana blifvit straffade, 83 hafva deras brott förut varit ransakade, och hvar och jen 7egering hade härvid gjort hvad dess pligt fordrat. Politiska brott voro brott, så väl som alla and;a, och borde bestraffas likasom dessa. Men herr deputeraden handlar i synnerhet oförsvarligt, att bringa å bane eu sådan anklagelse i ett sådant land, hvarest i detta hänseende icke ens den aflägsnaste orsak gifvits till något klagomål, i hvilket fall han åberopade sig på bela kammarens vittvesbörd. Herr Schaaff. Kammaren sympathiserade ej med deputeraden Welcker (bifall från flera håll). Herr Min. v. Blittersderff förklarade, att om den helt och hållet olämpliga afvikelsen icke upphörde, så måste han inhemta högre befallningar. Herr v. Rotteck instämde i Hr Itzsteins motion, äfvensom med de talare, hvilka yttrat sig efter honom, särdeles deputeraden Welcker. Afven regeringen bör vara angelägen omatt bestämdt förklara sig emot rättskränkningar, äfvensom det varit önskligt, att uppmaningen till en insamling för de Göttingske professorerne, icke på något sätt hindrats; Regeringens underordnade embetsmän hade häremot användt en polis-förordning. — Hvilken u!gång Hanvoverska angelägenherna än fingo, så skulle likväl inoch utlandet derigenom underrättas , huruvida ett betryggadt rättstillstånd funnes i Tyskland, och det skulle visa sig att den skildring deraf han gjort år 1835, icke varit målad med alltför dystra färger. Deputeraden Duttlinger sade väl, att ban ej vågat tro sina egna ögon, då han läste det Hannoverska pateutet; men han (Rotteck) prisade honom lycklig i detta fall, ty ban kunde försäkra, att han trott på patentets innehåll från första ögonkastet (allmän munterhet). Slutligen bad han kammarea om tillåtelse, att få yttra en korrt anmärkning öfver ett annat härmed besligtadt ämne, som likaledes angick den allmänna säkerheten. Ministern Vinter. Han måste anmoda Hr deputeraden att antyda detta ämne, på det man scålte veta, hvad man har att vänta. Herr v. Rotteck. Det var den Kölniska frågån. Han åsyftade dermed ingenting annat, än att kammaren måtte yttra den önskan: att den höga regeringen ville så instruera sine censorer, att de idenna sak förunnade båda partierna ordet. En censor halte förklarat, att han icke ärnade meddela imprimatur åt en försvarsskrift af erkebiskopen. Han vore väl icke sinnad att träda inom skranket för erkebiskopen, men baa vilie bidraga till sanvingens utredande. Ministern Winter. En offentlig uppmaning till de Göttingska professoreru2s understöd vore väl icke tillåten, emedan många begagnade dessa tilldragelser, för att väcka farhågor och sprida oro i sinnena; deremot har man icke stört de enskilda subskriptionerna. Hvad det sist vidrörda ämaet angick, så kunde deputeraden Rotteck gerna lemna det derhäv, om han icke eljest hade någon serskild afsigt dermed, emedan ingen föreskrift utfärdats, som befallde, att lemna den ena eller den andra orj j Å