sa Ullars forstagsanstag, som ock lillfatiiga arfvoden och traktamenten kunna räknas, ansågo Ständerna deremot löner och löningsförmåner på ordinarie stat icke vara af denna beskaffenhet, utan borde dessa rätta sig efter den statsreglering, som en gång blifvit fastställd och hvilken måste betraktas såsom gällande, intill dess densamma i vederbörlig ordning förändras; och då Ständerne fuanit iakitagandet af förenämnde ordning i afseeude på löningsstaterna vara af stor vigt, tillkännagåfvo de sig hafva beslutat: att de under riksstatens hufvudtitiar uppkommande besparingar hädanefter icke ma anvisas till några bestämda löneanslag på stat. Ehuru Ständerne, på sätt vi redan upplyst, genom sin ena delegation, Statsutskottet, inom hvilket icke saknades regeringens organer eller eljest ovilkorliga anhängare, enkhälbgt ogillat och i grundlagsenlig väg uttalat sitt ogillande af hvad som redan skett i fråga om besparingarne; användande till löneansleg och regleringar, visar det sig likväl, att Stånderne icke å sin sida önskade tillvägabringa hvarken hårdhet eller orättvisa emot enskilde, hvilka bordt tyrga sig vid af Kongl. Maj:t för dem fastställd a löueförmåner, ej heller oreda genom ett promt upphäfvande deraf eller missaktning mot regeringeus beslut el!er rågon spänning emellan stitsmakterne, hvarom allt Statstidningen påstår, att opinioner äfven i vårt land skola gifvas. Ständerne, gåfvo ett profaf den största tolerans, då de inskränkte sig till att förordna, huru förhållas borde med de embetsverk och korpser, hvilka sedan förra riksdagen blifvit reglerade med högre aflöningsstater, än de af rikets Stander fastställde, och som af de dem tillagde förmåner kommit i åtnjutande; nermligen att det högre aflöningsbeloppet finge fortfara, så länge tjensternes dåvarande innehafvare qvarstode, och skillnaden deremellaa och den gamla staten, såsom dittills skett, utgå af de på hufvudtitlarna uppkommande besparingar. Verkan af denna resignation har nu visat sig genom den åtgärd, som utgör ämne för dessa reflexioner, och genom den af enahanda beskaffenhet, som icke längesedan ägt rum i frågan om en förbättrad aflöningsstat för hästgardet. Så vida sak är sak och namn blott bisak, betyder uttrycket interimsstat eller tills vidare i i denna fråga litet eller intet. Det är ett faktum, att ständerne, i följd af sin grundlagsenliga rätt, beslutat, att besparingarne ej må aunvisas till bestämda löneanslag på stat. DNetta her nu likväl skett i afseende på befälet både vid gardet och lifbeväringen, fastän under benämning af det pymodiga tills vidare,. Man må nu gifva bestämmelserna derför namn af interimsstater eller hvad annat sem helst, så står det dock okullstötligen fast, att löneanslagen äro bestämda, på stat uppförda och således icke utan uppenbart våld kunna varande eller blifvande innehafvare deraf frånryckas, samt att de sålunda disponerade besparingarne icke lemna t:llgång till sin enda och ursprungliga bestämmelse, att fylla, under mellantiden till nästa rik:-4 dag, sig yppande ullfälliga eller oförutsedda behof. Skulle för öfrigt ännu, efter den resumd, vi i det föregående lemnat om hvad sig tllöragit, någon tviflan finnas derom, huruvida ständerne i sitt åberopade beslut hållit sig inom sin grundlagseuliga afgorande-rätt,! hänvisa vi till 63 ff. E. F., som b:stämmer, att de öga fastställa, huru särskilda summor inom hufvudtitlarne skola till särskilda ändamål användas; hvaraf ovilkorligen måste folja, att de äfven öga besluta, huru vissa summor icke böra användas; och detta är hvad de uttryckt, om de ock försummat att vid s:adgandet, att bestämda löneanslag af bespsringarne ej linge anvisas på stat, tillägga orden: vare sig ordinarie eller extra ordinarie eller under hvilken benämning som helst; en försigtighet, hittills onödig, kanske till och med olämplig, emellan två statsmakter, som sträfva till ett mål, eller det helas båtnad, men som behofvet i en framtid skall kunna framkalla. Den semmankomst, som i morgon Onsdag är utsatt att hållas af Götha kanalbolag, är, kanhäsda mer än någon föregående sedan denna association stiftades, egnad till ett föremål för allmänna unnmärksamhetem i; anseende till de