Aftonbladet – 27 mars 1838, sida 2

upptagne förslagsansslag måste, i händelse af o-l: tillracklighet, fyllas medelst anvisning å öfverskottet på Statsverkets inkomster och sålunda l. statsbrist förorsakas , — ansåg Siats-Utskottet, till) fullgörande af dess i 30 RiksdagsOrdningen antydda åliggandea och med ytterligare stöd af föreskrifterna uti 64 och 65 3S BR. F. sig föranlåtet, alt medelst anmärkning emot den föredragande i Krigs-Årenden, som kontrasignerat Kongl. Maj::s högstberörda nådiga bref, ofverlemna detta mål till KonstitutionsUtskottets behandling. Det är visserligen sant, att hvarken denna anmärkning eller en ytterligare från Stats-Utskottet i samma ämne, föravledd af Kongl. Maj:ts nådiga bref den 15 Janvuarii 1831, hvarigenom faststäldes sjelfva interimsstaterne, som upptogo den anmärkte lönetillökuingen för Gardes-Regementerne , framkallade dåvarande KonstitutionsUtskotts ogillande eller till ansvar verkande åtgärd ; men — för ämnets fullkomliga utredning erfordras4 att undersöka, hvad som förmådde Konstitutions-Utskottet , att lämna Stats-Utskottets anmärkningar utan afseende. KonstitutionsUtskottet utsade öppet sin öfvertygelse, som var, att Kongl. Maj:t ägde medgifven rätt att fritt och obehindradt disponera de å Utgifts-Titlarne uppkomne besparingar för de inom Titlarne förefallande behof. Såsom skäl för denna ofvertygelse anförde Utskottet, — icke såsom Stats-Tidningen antager — Statsförfattningens natur , utan blott att Ständerna uti skrifvelser vid tvänne särskilda Riksdagar yttrat sina åsigter och sålunda vid första Riksdagen af vårt nuvarande statsskick: att de fastställt Statsutgifteroa på vissa hufsudiitlar och for hvarje af dem anslagit bestämda summor, att inom sjelfva titeln af Kongl. Maj:t fritt och obehindradt disponeras; att de en annan gång eller vid 1812 års Riksdag förordnat, att besparingarne skulle öfverlemnas till Kongl. Maj:ts höga disposition i och för Armern och försvarsverket, och vidare att de vid 1823 års Riksdag förklarat, att besparingarne derefter endast finge disponeras för de behof, som inom Hufvud-Titlarna kunde förefalla, och möjelig:n derefter blifvande öfverskott lefvereras till Riksgälds-kontoret, med vilkor likväl i afseende på 8:de hufvudtiteln, sem omfattade allmänna och extra utgifter, att några utbetalningar ej måtte ske å samma Rikets förmodade besparingar. Härigenom är således ådagaagdt, att den af Stats-Tidningen åberopade 27 års häfd för Regeringens rätt, att använda besparingerne efter godtfinnande, hlott det sker inom hvarje hufvudtitel, icke är verklig, emedan en inskränkning deruti redan en Igång tillförene egt rum; att Ständerne en annan gång sjelfve bestämt, att alla besparingarne borde användas i och för Armeen och försvarsverket (det var på en tid, då bruket att fordra och bevilja extra anslag ej ännu var infördt, förmodeligen de-före att man, under den såkallade menlöshetens epok, ej faon slikt öfverensstämma med föreskriften uti 62 SR F.), och att slutligen Rikets Ständer äga ovilkorligen rätt att, om de ock städse öfverlemnat åt regeringen att disponera öfver besparingarne, dervid fästa de vilkor och förbehåll, de finna lämplige. Det var följaktligen endast denna rätt de begagnade vid sista riksdagen, varnade genom hvad som sedan den förra inträffat, eller alt en lönetillökving för gardesregementerne, af dem vagrad, genom uteblifven) inskränkning uti dispositionsrätten öfver besparingarne, uppå dtesse blifvit anvist. Det var derföre de uti underdånvig skrifvelse den 6 Okt. 1834 anmälde, hurusom de vid pröfniag al Statsverkets behof fästa: uppmärksamhet derå, alt tid efter annan besparinsarne uppå 2:a och 3:e hufvudiitlarne , blifvit disponerade till förhöjning af vissa embetsverks och korpsers ordinarie lönvingsstater, och huruiedes detta förhållande derefter gifvit anledning att begära ökade snslag för hufvudtitlarne och bifall dertill beredt möjligheten af nya besparingar, hvilka åter på lika sätt användts, MedgifI vande Kongl. Maj.ts höga rätt, att till de med: hufvudtitelns anslag åsyftade ändamål disponera äfven sådane besparingar, som inom titeln vid. ordinarie anslagen kunna vegpkomma och hvil4 ken Kongl. Maj:ts fria cispositionsrätt är ound-; gänglig, på det Kongl. Maj:t må vara i tilifölle att låta bestrida sådana kostnader, som ,vid 4 staternes vreclerande ej förutsedde,. underai