Aftonbladet – 22 mars 1838, sida 3

nade makt att tyda lag, hvilket i de flesta fall vill säga detsamma som att stifta lag, är ett ondt, men ett nödvändigt ondt; den ordinarie lagstiftaren hinner icke att föreskrifva alla tydningar eller s. k. principer, och derigenom uppkomma prejudikaterne. Frågan är nu: hvem skall ge dem? Utan tvifvel lagskiparen i högsta instans. Och om detta är nödvändigt, huru qvalificerad skall bemälte domare vara? Är det icke då väl, om statsmachineriet och allmänna tänkesättet äro så ställda, att endast de skarpsinnigaste och mest bevandrade komma till dessa platser? Ar detta oundvikliga onda förknippadt med ett änvu värre, nemligen att det icke är dessa egenskaper, som ovilkorligt föra till samhällets böjder, då blifver prejudikats-fabriken en förfärlig, frätande kröfta i samhället. ) Denna åt domaremakten tacito consensu :