Aftonbladet – 22 mars 1838, sida 3

Ina ieke beböfva gå utom huset; men anspråI ket att slå under sig dem, blott såsom arfveIdel, och tro sig genom blotta börden utrustad I med alla erforderliga egenskaper, detta anspråk Ihar måst öfvergifvas långt för detta. Skälet äl lätt funnet: de höga embetena begynte tidigt at vara utsatta för folkets blickar, och detas innehafvande att bero af den parlamentariska majoIriteten, och embetenas innehafvare kunde derföre icke skydda sig bakom blotta prerogativet (som innefattar precist detsamma med den så mycket omtalta rättigheten att allena styra riket). Detta är aldrig upphäfvet och har icke behöt upphäfvas, för att erkänna ansvarighetsprincipen; och orsaken, hvarföre man annorstädes med sådan ängslan strider mot denna princip, är ingen arnav, än att man vil! bibehålla rättigheten att utan snille och duglighet hålla sig på de högsta platserna och skörda fördelarne och äran af dem, utan hufvudbry och fruktan. Endast i det fall, att denna strid lyckes, kan man hoppas att vara en stor man — med reservationer. Detta system, konseqvent drifvet till sin höjd, skulle kuuna visa en rådkammare, hvars ledamöter icke behöfde veta någonting mera, än att alltid reservera sig i hvarje fråga, som synes hafva den ringaste tvistiga natur; ty det är blott för bristande reservationer, icke för verkställda, som ansvar kan finnas stadgadt. Monarken skulle äfven komma i den obehagliga belägenheten att icke hefva någon att skylla på; huru eget skulle det icke låta, om han begynte beklaga sig att vara af sina rådgifvare lem nad i okunnighet eller förd bakom ljuset! Svaret kunde ju alltid blifva: hvarföre envisas ait hafva sådana rådgifvare och försvara det system, som ensamt kan göra deras tillvaro möjlig?, Det fach, hvaruti Engelska folket, eller rät tare de genom tiden innötta Engelska principerna, fullkomligt aflägsnat aristokratien från makten, är lagskipningen. För att uppstiga på samhällets höjder i denna väg, har det i lång-. liga tider icke ansetts nog att vara Hofmarskalk eller Lord, eller favorit eller dylikt; derföre hafva också Hofmarskalkarne och Lorderne och favoriterne öfvergifvit alla spekulationer på utmärkelse som jurister och öfverlemnat hela denna mödosamma bana åt småfolk, som offrar sig åt det långa och svåra studiet. För att stiga till samhällets höjder, såsom lagens tolk, for-: dras ovilkorligt att i kunskaper såsom sådan erkänna ingen öfver sig. I fråga om Lordkanslers-embetet verka visserligen politiska konsiderationer, och hvilket parti, som sitter vid sty-. ret, tager naturligtvis en Kansler bland sig: men den skickligaste, som der finnes, måste dock fram. De liberale hafva hatat Eldon, Lyndhurst o. s. v., och Tories hafva lika hjertigt hatat Brougham; men detta har rört poli-1 iken, och de liberale hafva måst erkänna El-: lons och Lyndhursts öfverlägsna juridiska talan ser, likasom Tories måst buga sig för Broughams I colossala skarpsinnighet, lärdom och verksamret. Alla hade de bragt sig upp från intet, t ch ingen gunst, inga familjeiler hof-relatiol er formådde framskuffa en medelmåttig aristos rat eller favorit framför dem. Till dessa män! 6ö åg nationen upp, såsom till öfverlägsna andar, Oo vilka dokumenterat sina anspråk på högsta i ärdigheten inom rättvisans tempel; och den d jupa vördnad, hvarmed Engelsmannen bemöter! e e högst uppsatte härutinnan, är icke ett vidIt kepligt levouement,, icke ett underdånigt hurv a för gunsten, utan den djupt rotade öfverty-k elsen, att lagen och institutionerne vördas id ördnaden för deras värdiga representanter. Denlo lägseden, att högt uppsatta domares utslag blif-v a gällande prejudikater, d. v. s. lag, låter af-is kräckande, och skulle vara det i andra länder; s nen den är icke så farlig i ett land, der man;n är taga för afgjordt, att den högt uppsatte do-jr aren genomträngt allt, hvad lagen innebär, bk ch der ingen förundrade sig öfver det bekanta g ttrycket af en Lordkansler till en med honom a äbblande advokat: Herre, om ni visste detta!s ättre än jag, så sutte naturligtvis ni och ickelo ig på denna plats ). En sådan makt hos en juridisk embetsman ärstädes, skulle väl hafva sina vådor med vis2 moderna ljus; men lika farligt hade det visst Tr -— DB PA MM