Aftonbladet – 22 mars 1838, sida 1

statsborgare, alla fati iga vara arbetsamma och ! lom söndagen koka sin höna i grytsn, alla tal fulla af human salfvelse, alla mennistor förvandlade till prester för det menniskodöme, som innen kort skall träda i stället för alla skillnader emellan rationer, så att det på hela jorden licke mera skall ficnas några Tyskar, några Fransmän, Engelsmön, Kalmucker eller HottenJtottsr, utan endast och allenast menniskor. Med Tiresias-blickear uppfatia de den tidpuukt, då den gamla och i kyrkans former utlefvade Ikristendomen likaledes, såsom de försäkra, iskall byta om skinon, och förvsuodla sig till det: Inya deistiska eller pantheistiska menniskodömet; ! sedan kommer en saint-simonistisk påfve för detta nya merniskodöme och himmelens manna droppar ner på jorden, hospitalerne blifva foörvanalade till värdshus, och i Deputeradekammaren predikas om Försynen och det högsta I väsendet! Hvad menniskorna från förflutna tider sku!le gapa, om de fioge se en sådan tid! — Detta är den trestämmiga chören af våra hjeltar för dagen, de dystre, de lefnadslustige och de extssierade skådarne in i framtiden. Detta är just det ombyte af skicn, som visar sig för det tlosofiska ögat såsom det förgängliga; men bkväl går eu verklig förvandling et ) sig, andar uppstå i nationen, som törsta ef ter någon ting bättre än det närvarande , och hvilka motstå den vämjeliga sybaritism:n underj jdess Mammonsform och grofva njutnirgsly:tnad. En längtan lefver hos de bättre eter en lyftning ji vetandet; man yrkar på sedlighet och rätt. I skaffenshet, ty det onda har nått sin högsta höjd. Dessa anande andar skåda religionen icke i strid med förvuftet, utan i högre harmori förenad med desamma. Men vill andligt tryg-i gad frihet, intet akademiskt ok i afseende på I vetandet , iutet styrelse-ok i afseende på tron; iman vill intet tyranni, dst vill säga, ingen sjelfviskhet på något sätt och vis, icke under uvågon förevändning. Och när den moraliska , den veterskapliga , den religiösa tribeten först islagit djupare rötter , då den legala fuhet , om :hvilken styrelsens lögnare och scfister prata, l bli!vit uppryckt med iöttena, då först kan den; i politiska fiheten vinna styrka , och något alfj varligt fremfödas ur bela detta diskussionskram, I med hvars former de mäktige nu för tiden leka: (som barnen med siva leksakern,. i Tyskland. Läsaren finner här nedanföre Hannoverska ständernas adress till svar på Ernsts th ontal. Ingenting bevisar starkare än detta dokument, huru tuogt absolutismens hand hvilar öfver de istackars fromsinta Tyskarne. Att nödgas på detta sätt helsa en regent, som trampat landets. igrund!ag under fötterna — i sannivg man kan knappast tänka sig en större frånvaro af all poliusk frihet! Adressen har foljande lydelse: j Alierdurchlauchtigste, sto mäktigste konung! i Allernådigste konung och harre! De, till följe af kong! plakatet den 7 December 1819, församlade Ständerna hafva kom-i mit i åtvjutande af den oskattbara företrädesrättighet, att först, sisom landets organ, förklara den trohet, den kärlek och förtroende, hvarmed alla undersåter bylla eders moöj:t. E bet kongl. husets långa bortovaro från det Tyska fäderneslendet har, i stället att försvaga bandet mellan furste och undersåter, tvärtom stegrat önskan efter landtberrens återkomst inom sina trogna undersåters krets, till den varmaste, lärgtan, och eders mej.t tillföll den sköna lott, att kunna uppfylla denna he!a landets lifligaste önskan. Om de omisskänneligaste tecken till kärlek och tillgifvenhet, ja till hög entusiasm i sam-.. ima grad mötte eders maj:t, som vid den våd : liga tidpunkt, då fäderneslandets befrielse från fiendtligt öfvervälde sammanträffade med eders maj:ts välsignelsetika ankomst, så gifver sådant: det glädjande beviset, att eiers maj:ts undersåter icke voro ovärs iga en så hög fördel, som j tillföll dem genom sin furste-familjs återkomst. Allerdurchlautigste konung och herre! Ehuru! det aldrahögsta patentet af den 1 Nov. förlidet år, hvarigenom statsgrundlagen af den 26 Sept. 1833 blifvit förklarad icke gällande, uppfyllde minga af eders maj:ts undersåtare med bekymmer, så har likväl denna tilldragelse aldrig kunnat skaka den allmänna förtröstan, att den konung, som en gång af fritt beslut skyndade fädarnaclandat till hiala för att heokämna orättvi. Sr MMMM rr — — — —.. QrV ee ee