Aftonbladet – 22 mars 1838, sida 1

UTRIKES. Frankrike. En korrecpondens-a:tikel från Paris, i en utländsk tidning, incehåller foljande reflexioner öfver de mångfaldigt olika andliga och politiska rikwningar, hvilka uppenbara sig bland fransmännen : Man kant säga om fransyska nationen, alt hon håller på at byta om skinn. Ett sådant till stånd visar sig visserligen icke såsom nåzot behagligt yttre; det gamla skionet hänger skrynk ligt omkring den nya kroppen, och det är just icke någon lejonhud kring en Herkuls skuldra; imedlertid ligger en framiid i denna den kärleksfulla naturens föranstaltande. Somhga se blott på det förhandvarande skinnombytet, andra blott en framtid af upplopp, de fles.e åtnöja sig med att t2ga den nörsarande dagen sådan han kommer. Men öfver alla sväfvar en ledande försyn, och ett förståndigt öga blickar ur nationens hufvud. De som klandra skinnom bytet peka på den törst efier guld, som utmärker dea närvarande tiden. Robert Meacaire är för dem tidehvarfvets typ, och i sanning, Robert Macaire och Musard, rå sinneslust och bedrägli;a eldorado-drömmar från börsen regera såsom asgens beherskare. National jemrar sig i djup sorgdrög.: den republikanska äran är försvunnen; Gazette de France sätter tårpilkransen på hufvudet: den katolskt-monarkiska fromheten är sin kos. Deremot stoltsera de ministeriella bladen och de uppblåsta doktrinårerne: aldrig fanns en djupare fred, en ström af guldsand rinner genom hela landet, och vattnar hvarje jordtorfva. Ja äfven religionen kommer åter fram. Bankiererne, som gå till hofs, doktrinärerne, som vexla emellan hofmusik , operamusik och Musards konserter, säga: man må ste bafva religion. Progressisterne och S:t Simonisterne rifva icke håret af sig såsom republikanerne och de strängare legitimisterne; de svindla icke hän i det närvarandes drömdans, såsom de af tjusning betagna ministerielle och doktrinärerne: de utropa icke: så mycket bättre, med Gazette, som lefver i hoppet att republikaner och legitimiser med det snaraste skola omfamna hvarandra, och äfven juste-milieu ropa högljudt dervtill: lefve Henrik Vt, hvarpå Ludvig Filip och Hr de Genoude vid