Aftonbladet – 20 mars 1838, sida 2

genäma förhoppningar; — och det är detta stånd som man försummat, ja föraktat. — Hvem är det väl, som när huset står i låga, synes öfverst på taket för att leda vattenstrålen dit der den gör bästa gagn? Hvem trotsar det väldiga elementet för att, då du sjelf står modlös, rycka det sofvande barnet undan en säker död; som på stadig arm bär genom lågorna din redan som förlorad sörjda maka? Månne den fine sektern — månne den mustacherade guldsmidde officeren! Nej, det är ynglingen i blåa tröjan och vida långbyxorna; cet är just den af dina söner, hvars bildning du försummar, hvars stånd du föraktar. Och denne yngliog — sedan han i säkerhet bragt sin dyrbara börda, väntar han ej på utmärkelse, ej ens på tacksägelse, utan ilar nya faror, för menskligheen hedrarde bedrifter, till mötes — säg, är han icke värd att man vårdar sig om honom!