Aftonbladet – 20 mars 1838, sida 2

gina bok dokumenterat sig sasom en ifrig förfäktare af eu bättre system för sjöväsendet. Han har deruti tydligt framlagt sin hyllning åt den nya tidens idcr, hvarföre handelns och sjöfartens vänner hoppas och tro, att han derför skall lanvända allt sitt bemödande. I Commerce-Rådet v. Sydow äger ostridigt klaIra beg:epp om handelns och sjöfartens nytta fölandet, samt förmåga att utveckla och göra nina begrepp gillande. Måtte Hr CommerceRåIdet benäget unde söka om icke, just inom dess eget embetsverk under tidens längd, många bojor, fastän somliga med ytterst fina länkar, blifvit smidde åt handeln och sjöfarten. Kanske torde efter en sådan pröfoimg denna näringsgren hoppas att af hans förmåga då vinna ett krafti! gare understöd. I Hr Kammarherren Rosenblad kan ännu icke anses som en i affärerna routinerad man. Imedlertid har han på riddarhuset alltid förfäktat ett i visst muvemang i näringarna, hvarifrån han troligen ej heller afviker i denna fråga. Måtte han I blott icke genom alltför mycken vidlyftighet och I för många mellanmeningar i diskussionerna utI tröua sina kollegers tålamod. Borgmästaren Lovca, uppfödd på sjön, är en praktisk man, sjelf stor skeppsiedare, och hemI mastadd i den labyrinth af felaktige, föråldrade, jtill stor del orimliga författningar, som betunga I sjöfarten Haan bör således tvifvelsutan inse behofvet af förbättrade institioner för handeln och sjöfarten; och man hoppas fördenskull att Hr BorgI mäåstarn, om ock i någon mån tillgifven det I gamla, under arbetets gång gerna jemkar sig ull de förändringar som behofvet påkalla. Grosshandlaren Bydberg är en till tänkesätt j och förmögenhet oberoende man, och, som det I säges, Stockholms störste skeppsredare. Han i kommer säkert att med mycken kraft arbeta för I sådana förbättringar, hvarigenom Svenska sjöfarIten kan höjss ur sitt förlall och Svenska hani deln vinna någon lättnad i sitt betryck. Det är just på sådane personer, fris från alla bekymmer och alla andra konsiderationer, än känslan för för det rätta, som fäderneslandet nu fästar sina förhoppningar och sina billiga anspråk. Hvilken massa af välgerninger kan ej en medborgare i Hr Rydbergs lyckliga ställning bereda sitt fosterland! Grossbandlaren Liljewalch her under en följd af år med rastlös ifver sökt bereda framgång åt flerfelldiga industriella näringsgrenar, och kan, såsom sjelf egare af ett skeppshvarf, det han låtit ani:gga, utan tvifvel anses i högsta grad intr2sserad för denva avgelsgevhet. Om vi icke bedrage oss, så släpper han med sin lifliga själ och sin kärlek föt sjöfarte :, såsom sjelfva drifbjulet i det yrke, hvari han med lif och själ hafver sin varelse, icke ämnet ur siste, förr än kommittcens arbeten blifvit bragta till något! verksamt resultat. Man bör således hoppas, att dessa individers samverkan skulle kunna åstadkomma något verkeligt botemedel emot de öfverklagade bristerna. Imedlertid yttras rog allmänt, att sammansättningen af denna kommittege icke är lyckad; utan att man på denna, likasom på nästan alla kommitter hos o3s , ieympat heterogena och! neutrahsersnde ämnen, till försvagande af den kraft och verksamhet, som kan finnas bos några. Det tyckes som man fruktade att vinna ändamålet på en gång. Tiden förspilles med expeimenter och analyser, hvartill merändels sådana i medel användas, dem man vid nogare eftersinnande skolat finna bordt gifva ett fa!skt resul 1 tat, och detta hufvudsakligen derföre att man t på förhand icke gjordt sig riktigt reda för hvad man egentligen ville. r Utnämnandet af chefen i förvaltningen af sjö-l. irenderna till ordförande i denna kommittee Ö 6 d V j lemnar föga hopp om snart slut på dess arbeten. Då man bh sinnar den mängd olika uppdrag, som -miral Nordensköld eger jemte sin be-!s attning i förvaltningen, så fruktar man måhänla ej utan skäl, att se ett motstycke till till den! committe som skulle utarbeta sjölagen, hvilken — såsom bekant är — nedsattes år 1812 och 4 örjade sina arbeten år 1834, st De sednare tilldrageserna inom förvaltningen! st f sjöärenderna hafva betydligt. förminskat tron!b å detta embetsverk; och då man temmeligen la llmänt väntat att se denna utvext på Svensk; ti Otffan genam am chiellig ANeratian anmmnantarad!: I