Aftonbladet – 19 mars 1838, sida 3

tjaftonen af flere orsaker så illamående, att ja -Isämde karavanen i förväg och blott behöll miina hästar och min eskort. Jag måste qvarblif. va 4 dagar i Duraogo, emedan en af mina hästar var så sömstucken och halt att det val .: ömkligt att åse. Om furst Lichnowskys förefi kommande artighet mot alla Preussare är ofts -italadt; jeg tillägger blott, att hin under del -lår han varit borta från Schlesien Bblifvit ett år r äldre, samt att han hos komungen, mfsnten och 1j de förnämsta personerna af konungens omgifning, står i största snseende, hvilkat han förI tjent endast och allenast genom sitt uppförande ; fiendens åsyn. Ni känner redan att han är oM general, och våra landsmän , grefve Kaiserling loch v. Rhaden, öfverstar. De få dagar jag i furstens säliskap tillbragte, voro mig af stor nytIta, emedan ingen bättre känner slattlandet härji omkring än hän. Den 19 afreste jag ändtligen 2 Durango och följde floden af samma namn till Zarnosa. Det hade snögat två nätterj efter hvarandra. Till venster hade jag en bergsböjd, öfver hvilken här och der jettehöga bergspetsar uppsköto ; till höger voro höjderna mindre betydarde, och d-ogo sig flerstädes långt tillbaka. Den koovgl. vägen följer dalarne som på några I ställen hafva nära en half mils bredd. Klockan half 8 uppsteg solen klar öfver höjderna bakom ess och bebådade den skönaste dag. Sedan vi gjort 4 leguas, togo vi af till venster från vägen och passerade på ett kanonskotis afstånd Bilbao, som syn es mig skönt belägen ned uti dalen Nervion, Framför Bilbao är vägen afskuren, och en stenbro leder öfver Durango, som, :efter föreniagen med Unbi, bhfvit betydligt brsI dare ; på höjderna rot staden befinnas några väl anlagda förskansningar, och flera hus äro krenellerade och försedda med pallisader. Ännu innan vi hunnit Årrigoriaga återkommo vi på stora vägen, som lifvades af bagagevagnar, ryttare och stora kolonner af packåsnor, och på hvilken en baialjon från kongl. högqvarteret kom oss till möte. Följande Nervion genom leende dalar, kommo vi till Araveilas och vidare öfver Åreta in i provinsen Alaya. Vi hade gjoit ungefär 7 laguas och kunde vara en half timmas väg från Llodio, då vi åter stötte på en för högqvarterets betäckving anlagd förskanpsning. Flera mindre kanoner, tvenne oerhörda mörsare och några 24-pundare voro här förlegda. Snart derpå väcktes min uppmärksamhet af en på afstånd vinkande ryttare: det var öfversten grefve Kaiserling, som kom mig till möte och hade fullmagt att upprätta ett kavalleriregemente. Hen och herr H, hade redan stälit i ordning qvarter för mig, och ehuru den allsmägtige ministern Arias Teysiro gerna hade velat tala med mig samma afton, fann jag mig dock för ett sådant samtsl alltför uttröttad. Om natten stördes jag af konungens spelande sällskap och skaffade mig derföre eit lugnare iogis. Sedan jag dsgen derpå haft en ling konferans med pyssnämade minister, höll jag mig hemma for att skrifva denna berättelse; det var på St. Sebastiansdag och hela verlden hade infunnit sig till handkyssning hos infanten, men jag fann det opassande att aflemna mina rekommendationsbref eller visa mig ute innan jag blifvit presenterad för hans majestät. Detta skedde på aftonen. I förmaket fann jag den bekante Padre Don Juan Echiverria och den inflytelserika kammarherren Dilavicencio, till hvilka jag aflemnade mina till dem ställda rekommendationsbref, och sedan rökte ett par cigarrer i deras sällskap. Efter en half timma blef jag föoreställd för konungen, som redam längesen genom prinsessan af Beira var förberedd på min ankomst, och emottog mig mycket nådigt, samt frågade efter prinsen af Asturien och infantens båda söner, Tlläfventyrs öfversänder jag snart en beskrifning på lögqvarteret. I alla handelser kan ni snart förvänta tvenne uppsatser öfver armeea och öfver de berömdaste generalcheferne; jag har seit och samlat mycket, och utan tvifvel skall den sista uppsatsen finna många läsare, emedan de personer den berör äro ganska litet kände, men fran mancla interaccanta