Aftonbladet – 19 mars 1838, sida 3

Ignacio de Loyola. Det är uppfördt öfver d 2 Ider den helige Carl II, sista konungen af Hab ll bergska ätten föddes. Don Carlos stiftade de a jstades ett seminarium för 60 adeliga yngling Joch lofvade, att efter lyckligt vunnen seger up -bygga dea ena ännu aidrrig fullbordade flygel Klostret äger kolossala dimensioner, är bygdt quadersten, invändigt orneradt med de kostb: Jraste marmorarter och basreliefs, samt har foi men af ett jtrusalems kors. Kupolen likn: tj Parteons, och en trappa i åtta afsatser lik de qvirinalska leder ditopp. Här såg jag den be -kanote pater Gil, den aflidne konungens vän, oc I Jen fulländad jesuit i ordets bästa bemärkelse en man af lika mycket förstånd som inflytande Kort derefter passerade vi den forssande Urola och inkommo i dalen vid Azcoytia och Azpei ftia, hvilken, bildad af Urola, benämnes de Spanska Georgien. Den är öfver hela halfö berömd för skönheten hos qvinnorna, hvilka an ses eldigare till naturen än annorstädes. I sist vämnde ort, som ligger en half mil från de förstnämnde, qvarblefyo vi till middag. Vi ha de under vägen passerat flera sköna kloster, : af St Claras, 1 af S:ta Croles och 1 af Bene diktinerorden. Ett tjockt töcken omhöljde bergs. väggarne och hela trakten. Det var middag d Jvi inkommo till Aspeitia, juntens residens, se dan vi förut på en ormande väg nedstigit i de djupa dalen, och inalles tillryggalagt 41, leguas Det var Söndag, och jag stod på den med bro: kiga blommor anspråksfulit utstyrda balkonger till Ventan (värdshuset), då det högtidsklädds folket kom från kyrkan. Jag sigi sanning ic. ke ett enda fult ansigte; alla fruntimmer vor till bälften dolda i den svarta mautillan, mer röjde mycket behag; Bäst jag så stod och betraktade, hörde jag ett vildt jubel; och fick sc tyenne ofatta burdar framsläpa en stor slagtoxe, den de fasthöllo i de nära nog afslitna öronen; ung och gammal stack, piskade ech pryglade det arma djuret, om hvars horn man slagit tvenne starka tåg, på hvilka eit dussin slagtardrängar halade och drogo, liksom en skeppsbesättning. Detta skådespel framställde i större skala den råhet som röjde sig i scenen med den plockade hönan, Maten var här bättre än annorstädes och man serverade med profusion. Kriget, kurirerna, de många främmande office rarne och den stora vinsten — bör är lika dyrt som i England — hafva alstrat industri hos värdshusidkarne, Vi hade först en välsmakande välling, som föreställer soppan, derpå den berömda Puckero, d. ä. oxkött, rötter, kål, lök, fläsk och grönsaker, och såsom morcesu de preference en hårdt rökad hvitlökskorf. Cenna pucbero utgör piece de resistance vid hvarje spansk måltid, och är vid middagenlika oumbärlig för kuogasonen som för tiggaren. Om en Spaxjor sitter vid det läckraste bord, men saknar puchero, så uppstigsr han obelåten. Efter nyssnämnde favoriträtt kringbjudes gemenligen vino generoso (sött vin); derefter komma svinoch hammelkött, stekt på spett, förträffiig fisk, pjurar och svinfötter; vidare dadlar, nötter, fikon och ett oerhördt fat kastanier; slutligen serveras kaffe, likör och cigarrer. kEtt vackrare och smakligare bord än här, har jag aldrig sett. Vi afceste kl. 2 mot dalen kring den snabba Deva, hvilken vi på andra sidan Elgoibar ofverforo. I en djup sänkning brusar floden öfver stora klippor; för fem år sedan hade den nedstörtat alla stenbroarne, och i trakten af Bergara bortfört 50 hus. På höger hand bade vi betydande höjder ; der klipporna upphöra vidtaga stora kastanjskogar; öfverallt betade stora ärbjordar , till och med på de brantaste sluttningar. Släpad af 10 oxar och 4 mulåsnor kom oss en gammal 24 puadig kanon till mötes. Ea biflod till Deva följde oss på vägen till Eybar. Här lågo flera kloster, och en timma förut hade vi passerat boningen för den berömda eremiten af Arate, om hvars talrika underverk en bredvid oss ridande läkare mycket förtäljde, I Eybar, hvilken är den enda fläck i orten som skall vara Christinskt sinnad, befanns en va penfabrik. Mellan detta ställe och Ermua inaller gränsen till Biscaya. Ermua intogs af