Aftonbladet – 15 mars 1838, sida 2

ee ee ee SE någon, som så väl låuar sig till text for ett lofial öfver regeringens vishet, som krigsadministraItioneoas, och måhända icke heller någon, om hvilken man med mindre utsigt att öfvertyga, kan fålla det emdcmet, att den är den sämsta.n En ny uniform, ett blankt gevär, en manhaftig pli, ett kraftfulit pipskögg, se der saker som tala till de fem sinnena, och des:a äro icke de lättaste att vederlagga. Icke dess mindre har Jen tidning om nyssnämnde administration hafå y zarderat det uttrycket, att den i vissa häinseJenden torde vara den sämsta och ett lycksigare tillfälle kunde väl aldrig erbjuda sig alt på krigsadministrationens skuldror åt hela ad ministrationen in gonere resa en Jacobs-stege, på hvilken den kan klifva till en vida luftigare höjd, än den, till hvilken sagens samtalsämnen från och med tullbalansen till och med kreditifbrytvingen synes kunna lyfta den. Detta tillfölle bar Statstidningen också vetat begagna, och sammanskrifvit en artikel, kallad: Betraktelser och upplysningar, föranledda af den Iså kallade oppositions-pressen , och hvilka betraktelser råkat få sin början i slutet, hvilket lyder sålunda: 0 i Den ru mera af den sanna upplysningens vänver allmänt delade mening, att inga från tryckpressen ut-! ; I gångne skrifter, om än personligheten aldrig så sxymtande, förmå utplåna eller förringa den aktning och det förtroende, man och man emell:n, som grunda! Isig på ett redligt, offentligt och enskilt handlingssätt, dela vi fullkomligen, och tro derföre, lika med , mången, det icke vara mödan värdt, att på sådana! kallelser, framträda inför den allmänna opinionens forum, och försvara sig mot parter, som ej sällan i brist af sak, välja rykten ), eller utvägen att såda-! na tillskapa, för att åtminstone med något sken af sanning åtkomma sina offer; men då det gäller, såsom Allehanda här visat, att på enahanda skymfande l sätt åtkomma de personliga omsorger, som ieke hafva mindre till föremål, än betryggendet af ett helt folks sjeltständighet, då är försöket för allvarsamt! att ej böra alvisas. H På dessa grunder har Statstidniogen alltså! I gjort ett allvarsamt afvisningsförsök, af omkring 7 spalter, betraktelser c., dem vi, debutan-; ten till uppmuntran, anse oss böra egua en kort recension. i Första delen, ty artikeln har två, är egent-: ligen ett doktrinärt soliloquium, en mellan tänderna mumlad meditation, som troligen icke varit ämnad att tryckas, och under hvilken den mediterande fast oredigt och osammanhingande sevamurnrlar politiska saker, de der endast al en: synnerlig distraktionens skickelse kunnat blifva: If yckta 1 Sveriges Statstidning, Han söker ati göra sig reda för minister och opposition, begrepp dem hen finner mycket tydliga i stater, der den förra har positiva pligter, och följaktligen en positiv ansvarighet, och der således ministtren soker statens bibehållande genom att bibehålla sitt lagenliga välde, och oppositionen genom att åtkomma det, :I sådane staten,, säger Statstidningen, ty det är just hon sjelf om mediterar, anses det derföre som en stående pohtisk regel, att handla i öfverensstämmelse med den mening, hvilken man genom sina tänkesätt eller genom sin ställning i samhaållet tillhörer. Annorlunda förhåller det sig i stater, som likna Sverge, hvars institutioner Stalstidningen beskrifver på följande sätt: En ansvarig rådgifvande styrelsepersonal med blott en passiv krafin, en nationalrepresentation, som blott är en wänge åtskiljd och länge sammanvarande parlamentarisk föreningn och en tryckfrihet, hAvars lagstadganden tillfredsställa ingen utom dem, som eludera demn; i sådana stater, det är alldeles klart, är oppositionen blott det individuella tänkesättetsv, som lefver och regnerar blott i Dagbladen. Det är således, som allmänheten behagar inse, blott en synvilla, att nästan hvarje medborgare här i landet, embetsmännen på långt när icke undantagna, räknar sig till oppositionen, de som närmare följa offentliga ärender, i alla delar, de öfriga vid nästan hvarje styrelseåtgärd, som händelsevis ådrager sig deras uppmärksamhet. Alla dessa män, som så förtroligt trycka hvarandras händer, och stjäla en minut från de pressanta affärerna, för att med ett bon mot eller ett radikalt det går alldeles åt fanders i korthet meddela hvarandra lösen för dagens tro på den ppassiva krsftens, vishet, ro således blott regaanter, i de oppositionella ÖA MM mm MM AA mm -— MM fA (AMA me mv vv AA mm PÅ Va er 1 a SE