Aftonbladet – 15 mars 1838, sida 1

Kiew och Kasan, hvilka besöka de berömd: professorernes förelåsningar, för att fu!lkomr: sin bildning. De hafva understöd af sin regering och tillbringa vanligen ett par år vid ut ländska akademier, såsom i Berlin, Prag och Wien. LORD BROUGHAMS SEDONARE TAL OM SLAFHANDELN OCH OM FÖLJDERNA AF SLAFVARNES FRIGIFVANDE. Vi hafva i bladet för den 24 Febr. meddelat ionehållet af Lord Broughams tal angående slafhandeln, föranledt af inlemnandet af en pe: tition om dess fullkomliga afskeffande. Lorder har sedermera (d. 201e) gjort en ordentlig motioa i ämnet. Han påminte om sina förra åtgärder i ämnet, i synnerhet då han gjorde sir första motion i Underhusst om slafveriets afskaf fange, och förmanade nu lorderpa att taga försteget i denna fråga, för att försäkra sig om na tionens sympathier. Om, sade han, j redar kunnen glädja er af en gynnande opinion ho: nationen, så kunnen j vara säkre, att denna o. pinion skall upprätthållas och ökas genom d åtgärder, jag nu föreslår; och om j tvärtom o lyckligtvis, genom tillfälliga meningsstrider, be fionen er i en ställning, der j behöfven återviona någon del af nationens opinion, så känvne jag iogen säkrare, ingen skyndsammare utväg. att vinna ändamilet.v Han uppmade dem at år 1838 fullfölja och fullborda, hvad år 183: gjordes. Han påminte om Cannings yttrande, att han icke ville åt några slafegare anförtro at stifta lagar om slafvar. Imedlertid hade han nt i sin hand ett dokument, som han tackade Guc att hafva lefvat nog länge för att få se, och hvilket kom ifrån sjelfva lagstiftningen på Jamaika, från slafvarnas egna husbönder, som nalkats drottningen med en adress, hvari de tacka för att slafhandela för mera är 30 år sedan afskaffades, och anhålla, att det stora verket måtte fullbordas och en gräns för alltid sättas för trafiken med menniskovarelser, derigenom alt denna handel blir förklarad för sjöröfveri och mord efter Guds lag. Han ville nu ej erinra dessa slafegare derom, att om slafveriet ej mera fun nes i Vestindien än i England, om den Vestindiske slafven icke hade piskan på ryggen, om ioga fängelser, inga handklåfvar, inga halsjern, inga kedjor, inga trampqvarnar, ingen svält funnes för att framtvinga onaturligt strängt arbete, så skulle slafhandeln icke vara, hvad den är. Han ville endast påminna om de facta, han för ut anfört, om den olyckliga verkan af prispengar för hvarje befriad slaf, (hradmoney) och om denna handels oafbrutna bedrifvande af Portugiser och Spanjorer. Emot de anförda facia ha. de blott en röst i hela landet höjt sig, och det i en ministeriel tidning: en hade stigit fram och sagt, att lorden hade öfverdrifvit sina tekningar och den andre att han varit på slafskepp, men icke sett negrer kastas öfver bord, för att lätta fartyget,, att fjettrarne icke varit nåtade, utan låsta. Detta vittnesmål förklarade lorden vara lika godt, som om ett vittne i en mordsak, som bestyrktes af 20, 30, ja 100 andra, stege fram och sade: ,mord är icke begånvget, ty jag såg det icke begås Lorden frågade i anledning häraf vidare om han ej vid sina förra berattelser om de begångna grymheteroa hade citera! sin autoritet. Men nu, sade han, vill jag till lägga, att jag endast nämnt hälften af desse rysligheter. Jag frågar min ädle vän, den ädle markisen, förre guvernören på Jamaika, som sjelf är planageoch slafegare, om han icke sett ett skepp med endast tre och en hal fots mellanrum mellan däcken — nej, min ädle vän rättar mig — med endast två en hal: fots höjd mellan däcken, och att i ett sådant rum 150 olyckliga varelser varit instufvade på ett sält, som säkert ingen kristen menniska skul le tillåta sig med de oskäliga djuren. På et dylikt skepp hade en gång ophtalmia utb:uti bland laddingen ; men läkarevård kom icke : fråga, utan den af sjukdomen angripne negern blef genast, och det med sina bojor på, kastad i sjön. Ett skepp afgick från Amerika med 980 negrer ombord; och 600 dogo under resan, icke af någon smittsam sjukdom, utan genom de från inpackningen och den osunda luften oskiljaktiga lidanden. Af 2400 slafvar, som