Aftonbladet – 14 mars 1838, sida 2

af slefven, som det heter, och det vore väl svårt att säga, till hvilket parti den omämnde sjelf egentligen närmar sig; han synes vara en, som gal på sin egen hög, och troligen tar man honom icke der man sätter honom. Det stora spektaklet spelas i slutet af förlidna året. Första akter försiggår i Minervas skafferi. Oms gifven af åtskilliga gastronomiska attributer, och efter väl förrättadt godt middagsmål makligt hvilande sig i sin neglige, med fötterna instuckna i ett par ryska tofflor, som genom skinnets goda beredning slutit. sig så väl kring gummans liktornar, att man påstår hon utan dem skulle stå på dåliga fötter, emottager Minerva här ett besok af Freja, med hvilken hon utbyter sin förtjusning öfver det med hvar timma och stund väntade rys-, fasoch förskräckliga bihangetn. De störas i sitt förtroliga sqvaller af Mänchhausen. Minerva har stämt honom till sig, för att anställa med honom en liten räfst och examen i fråga om de vigtiga begreppen pnäringsrätt och näringsfrihet,, af hvilka Mänchhausen förklarar det förra med ,hvarje sådan rätt, som förmår föda och underhålla kroppen, så att den på samma gång lifvar och stärker ledamöterna, samt bereder åt det hela en behaglig rundning, fri från alla: symptomer till skadlig fetma, och det sednare med pvett fritt val af rätter, inskränkt endast af hvar och en kroppskonstitutions större eller mindre kapasit att insuga och smälta dem. En. vidlyftig konversation uppstår i anledning häraf, hvilken slatar på det sättet, att Minerva, förargad öfver Miinchbausens impertinenta repliker, rycker ner från väggen den Mac-Ferlanska tistelstånpgen, och .sekunderad af Freja, :som under exåmen hållit sig undangömd i ett skåp, men nu kryper fram, angriper Minchhausen på det mest handgripliga vis. Minochbausen blir varse ett estronträd under gummans hufvudkudde, får hastigt tag i-det, slungar det midt i ansigtet på sin vedefpart och begagnar den häraf i fiendens läger förorsakade bestörtningen att lägga I fötterna på ryggen och fly. Andra akten är förlagd till en vild trakt på publicitetens .område,, Scenen upplyses af illusioner 5 Statstid-ningen, en gammal inpudrad och tillsnusad dame, uppträder, bärande lindebarnet Journalen på sin arm, och utgjutlende i en aria med recitativ sin förnöjelse derofver att ändtligen den stora dag är förbanden, då Aftonbladets hela här skall falla., : Bäst hon håller på med sina löpningar, höras starka frihetspuffar, utanför scenen. DagI bladet uppmarscherar i spetsen för polisbetjeniter och gensdarmer, hvilka uppföra en krigsdans. Derefter rycka Bihangisterne fram i högTtidlig procession, och Ärligheten håller för dem elt pathetiskt uppmanings-tal, hvilket besvaras med ett. enhälligt:. Ner med Storhertigen! Å Freja instämmer, för att still det redan med så mycken vältalighet sagdav i korthet tillägga nåIgot litet om 4000 prenumeranter, som skola I blifva segrens lön, o.s. v. I detsamma instörItar Granskaren med underrättelse, att den AfI tonbladistiska hären är i antågande från Nygatan. Man hör redan den högljudda Amszonkören, ,Friket vill jag lofva, som den bästa gåfvar c., och med Brobergskan samt fruarna Ifrån broarna i spetsen utvecklar sig Storhertigens stridsstyrka öfver scenen. För Frihet och I kontanter ! skallar det från de Aftonbladistiska linierna; För ärlighet och prenumeranter ! är Bihangisternas härskri. Striden borjar och fortIsättes med omskiftande lycka, tills en förfärlig gestalt med tusen hufvuden och armar, kallad Pubhken, plötsligen sänker sig ned i ett moln dfver slagfältet, då allt nappatag med ens upphör och samtliga tidningar störta på näsan. Jätten tager hvar och en af de stridande i enskildt förhör. och nmäpser honom strängeliga, hvarefter han öfverlemnar alla samtlige, som hafva 1837 i pannan, åt Hökare-Societeten, för att lida vederbörligt straff. Aftonbladet fastsurras af denna nya buse vid en tunna vorsk sill, och Dagligt Allehanda vid en fjerding ärlig svensk. Freja petas in i några skålpund skraptalg och aflägsnas på en skottkärra. StatstidTningen lemnas å sido, för att skickas till något Thof-apotek och der begagnas till omslag kring rosenpomada. Minerva stoppas, i anseende till sin mjukhet, i fickan. Dagbladet kastas uti lrännstenen , hvarföre gaturenhållnin gs -polisen I kommer på societeten och pliktfäller den. SpekI taklet slutas med negerdansen ur Amerikanska