Aftonbladet – 14 mars 1838, sida 2

cen tiran person til sak, Ivar Och em Manne på let nya året framlägga och så tydligt :som nöjligt utveckla sin trosbekännelse , angående le vigtigare samhällsfrågorna, på det den ofentliga diskussionen målte förflyttas till ett an at fält, och allmänheten derigenom jemväl få ut tillfälle, att närmare lära känna hvar och en f pressens organer till dess åsigter samt bedöna, hvilken af de stridande vore bäst beväpnad ned skäl och konseqveaos. Ett sådant offentligt framläggande af ett system eller af motiverade grundsatser, åtminstone i alla frågor om de organiska ligarna, är en skyldighet af pressen, likaså mycket som af regeringen, och denna skyldighet ökas i samma mån som ett allmänt tänkesätt utbildar sig och intresset för rättstillståndets utveckling börjar öfvergå från en blott dunkel och obestämd känsla af bristerna, till anspråk på ut edning af begreppen, huru det borde vara. Det kan för öfrigt, hvad man än må invända deremot, icke nekas, att i vår tid stiiden mellan dokt:inerna eller teorierna är långt vigtigare än striden mellan personerna, och att det är på det förra stridsfåltet, icke det sednare, som staternas och fo kens tillstånd slutligen bestämmes. Det är derföre med verklig tillfredsställelse, som vi erfara, att Red. af Dagigt Allehanda uti en artikel i sitt sista måndagsblad kommit den af oss yttrade önskan till mötes, genom en förklaring af sitt tänkesätt öfver en af hufvudpunkterna i svenska folkets för närvarande vigtigaste reformfråga: nemligen den frågan, huruvida national-representationen bör vara sammansatt af en eller flera kamrar.: Då denna fråga, kanske mer än någonanpan, näst frågan om monarki eller republik, delar tidehvarfvets statsfilosofer i tvänne skarpt åtskilda och begränsade skolor, så måste en förklaring deröfver också anses : för: en; vital fråga för en publicist, i afseende på bestämmandet af hans position såsom politisk organ, och såsom en: utgångspunkt for dess idger öfver hela samhällsbyggnaden. Nu har Dagligt Allehanda i sitt måndagsblad, i anledning af något yttrande af Svenska Minerva, rörande 1791 års konstitution i Frankrike, först och främst uppmanat Minerva att utvisa något ställe i Allehanda, hvaruti nämnde konstitution eller någon dermed likartad, blifvit berömd, och vidåre yttrat: vwärtor hafve vi vid alla tillnfällen, då vi i detta ämne framställt wåra ntankar, utgålt ifrån grunder, hvilkaxi det våldraväsendtligaste skilja sig ifrån ifrågavarande konstitution;v ibland hvilka grunder derefter jemväl framställas, att Dagl. Allehanda valldeles förkastat Enkammarsystemet,, hvarom vidare hänvisas till dess: föregående yttranden och recensioner öfver framlagda representationsförs!ag. . I så måtto torde ännu någon närmare förklaring behöfvas på denna förklaring, som Dagl. Allehsnda icke på samma gång genom någon närmare definition framlagt, hvad den egentliger merar med enkammarsystem. Men enligt de allmänna och vanliga begreppet, består detts system deri, att folkets representanter utses och tillsättas alla efter en princip, neml. genom val och sedermera icke bilda serskilda korporatio ner utan en gemensåm, om också denna fö vissa måls beredande och behandling fördela sig på olika rum och serskilda föreskrifter gäl la för ordningen och beslutanderättens ut öfning hos hvardera. Deremot anser mar systemet af flere kamrar bestå deri, att olik; klasser och elemenunter i samhädlet represertera hvar för sig, och att deras representanter utgör: bestämdt olika korporationer, af hvilka den ena beslut i mer eller mindre mån beror af de andras sanktion och samtycke. Sålunda är de Engelska och Franska representationen bildat efter tvikammarsystemet, emedan den ena församlingen der är sammansatt genom val, hvar: emot den andra, eller Öfverhuset på det ena locl Pärskammaren på det andra stälet utgöres a personer, som äro sjelfskrifne till säte derstäde: i följd af sin börd och rikedom eller en vis: värdighet och rang i staten. Deremot anst vi enkammarsystemet råda i Norge, derföre att alla representanterne der tillsättas efte: samma method både från städerne oeh landet endast med någon skilnad i röstberäkninger och utan afseende derpå, att de genom val till