Aftonbladet – 14 mars 1838, sida 1

om en enda odelad Dansk ständer-församling blifvit uttalad på flera håll, äfven i tryckta skrifter; men Ussings autoritet, hvilken otvifvelaktigt för närvarande, efter Hsges död, är den mest betydande auteritet bland de hberale af alla funktioner, och den praktiska form, i hvilken han framställt sitt förslag för publiken, gör detsamma till en politisk fråga, för hvars afgörande i national anda numera majoriieten af bildadt och förståndigt folk sträfvar. Några motståndare till denna åsigt hafva ännu icke offentligen uppträdt; de finna alltså uti sjelfva Kongelover.n en svårighet, sem väl måste göra dem försigtiga. . Här heter det nemligen i 19 artikeln : Så vilje vi också, att dessa våra arf-konungariken, jemte alla dertill hörande provinser och länder — alla tillsammans, intet undantaget — till evärdliga tider skola vara och förblifva oskiljaktiga och odelade. Men nu kan det icke nekas, att national-representationers splittrande, om den också icke är någon delning af landet, dock tenderar ditåt, och att ju längre den räeker, desto mera kan den föranleda, att de serskilda provinserna småningom söndras och delas. — Detta ämne är det, som utan tvifvel kommer att göra de nästa ständerförsamlingarna särdeles lifliga. Ussing sjelf har förbundit sig att framställa propositionen i Roeskildska ständerförsamlingen, och en af de talangfullaste och mest ansedda !edamöter af Wiborgska ständerpe har, redan för längre tid sedan, förklerat sig hos dem vilja göra samma proposition, då de den 21 nästkommande Maj sammanträda. Man tror knappt, att konferens-rådet Oersted, såsom kunglig kommissarie hos ständerna, kommer att bekämpa detta förslag, då icke blott hans personliga, lika nationella som populära, tänkesätt, utan äfven hans embetsmannaställning såsom kommissarie hos ständerna, generalprokurator och förste deputerad i kansliet gör, att han måste tillräckligen känna olägenheten af ständernas splittripg på tvenne se:skilda håll, och man är berättigad antega, att pluraliteten af hans medarbetare i regeringsgöromålen håri sym pathisera med honom. Konungen sjelf deremot skall aldrig hafva ansett detta slags två-kammareller, om man så vill, fyrkammar-system såsom någonting väsendtligt i den af honom skapade institutionen, hvilket bland annat äfven bekräftss deraf, att det i 19. af allmänna stadgandet om. införande af ständer i hertigdömena Schleswig och Holstein, heter: Till en början skola provincialständer införas, hvilka sammanträda i hvartdera hertigdömet för sig såsom delibererande ständer, dock med lika rättigheter och pligter.n Frankrike. En tysk tidning (Fränkischer Merkur) har ett bref från Paris, enligt hvilket läkarne flera gånger förklarat, att Hertiginnan af Orleans icke kan räkna på någon afkomma; och det påstås, att man åsyftar att åter upplifva en artikel i Code civil, hvilken Ludvig XVIII af bekanta skäl upphäfde (2). Den tyska furstinnan, hvars första inträde i Frankiike omgafs af så mycken herlighet, har ännu icke fått många vänner i silt nya fädernesland., Från Hayti gå underrättelser till d. 14 Jan., enligt hvilka de franska kommissariernes ankomst väntas med stor oro. De på ön bossde Fransmän fruktade mycket för följderna af den svarta befolkningens förbittring. För att icke öka dezna, talas i de baytiska tidningarna (förmodligen på presidenten Boye:rs befallning) icke om franska neskadern, blott om de franska ,kommissarierna., I kamiarna hafva inga saker af vigt förefallit. Den nu varaude störste talaren för folkets sak, Michel de Bourges, har af förslaget om uzcderdomstolarnas nya organisation tagit.sig anledning att med skärpa försvara jury-inrätlningen mot Septemberlagarna. Lagförslaget antogs imedlertid, oaktadt partislla motgångar för ministrarna. — Journal des Debats förklarar hr Michel de Bourges för en sträf, oslipad talare, som skulle hafva gjort effekt och kanske ledt sakerna för 50 år sedan. Mannen tyckes dock vara en kraftig natur, för hvilken man bäfvar. Exgeneralen Sarrazin, som år 1819 dömdes för tvägifte och nu mera vistas i Brissel, har skrifvit till Pairskammaren och begärt, att tre dacc medlemmar. Pacmnier Plercaseac nh Common