Aftonbladet – 13 mars 1838, sida 2

(insändt.) Uti Fjortonde Aftonbladet Nr 5 har införts en insänd ertikel, deri, under rubrik af Lagstiftning och Lagskipning olika i ett och samma ämne uppgifves, att år 1813 aidömdes hos Kongl. Maj:t i högsta Domstolen en konkurstvist efter en i Lund afliden Rådmen och förklarades, att, på grund af lag, enkan och zrfvingarne vore ovilkorligen berättigade att å löningsjorden njuta fardag; att på gjord förfiågan af en Landshöfding förklarar Kongl. Maj:t, med omgående post och utan någons hörande, gerom KammarExpedition den 28 Fobr. 1815, att, i likhet med hvad förut stadgadt blifvit, MagistratsLedamöter och Betjente, som innehafva löningsjord, vore berättigade att laga fardag derå njuta, och att Kongl. Maj:t, då Rikets Ständer vid sista ,iksdag gjort hemställan i samma ämne, icke funnit lämpligt meddela enahanda föreskrift. Till bemötande 2f dessa anmärkningar torde följande göra tillfyllest: Att 1813 års Högste Domstolens Dom i den omnämnde konkurstvisten alldeles icke, såsom Insändaren säger, på grund af lag tillägger den afl. Rådmannens arfvingar fardag å löningsjorden, utan endast innehåller, att det bort ega rum, utan att något skäl cervid åberopats, än mindre någon författning, hvilket sednare icke eller kunnat ske, då någon sådan icke finnes; ett förhållande som bäst bevises deraf, att Rikets Stinder hos Kongl. Meaj:t begärt en bestämd föreskrift i ämnet, enär, såsom Rikets Ständer uttrycka sig, någon sådanicke finnes och allmärna lagens föreskrift om fardag icke härå vore tillimplig; Att Högste Domstolens berörde beslut således icke innefattar något gällar.de bevis eller skäl i frågan, lika litet som det på Landshöfdingens i Malmö hemställan i ämnet utfärdade Kongl. brefvet den 28 Febr. 1315 för Malmö Magistrat och tjenstomän, hvilket med do deri förekommarde orden: enligt hvad förut stadgadt blifvit, synes afse hvad genom nämnde Dom blifvit i den speciella frågan at Högsta Domstolen förklaradt, enär i Landshöfdingens skrifvelse berörde Dom, såsom en då gällande föreskrift citeras; och att således, då fråga var om utfirdandet af ett allmänt gällande stadgande i saken, berörde speciella förklaranden, som icke funnits stödda på författningarne eiler öfverensstämmande med hvad i allmänhet i saken ansågs nyttigt och lämpligt, alltså icko kunnat lemnas det afseende, Insändaren synes åsyfta. fr ———— — — — — — — — BV —JVLLLLL LL c— — ÖAJo—