Aftonbladet – 7 mars 1838, sida 2

-pHlolkansleren, kan det likväl vara intressant att )så direkte som indirekte hafva visat sm vördnadsfulla fot för Hr v. Hartmansdorff, föredraganden för ecklesiastikärender. Vid första bugningen framställde Freja den ödmjuka reflexionen, att Herr v. Hartmansdorff blifvit af Aftonbladet anfallen med den osanna beskyllningen, att hafva begått ett falsarium,. Allmänheten ikänner redan tillräckligt, att Hr Statssekreteraren Hicke blifvit beskylld för något falsarium , utan blott vänligen tillfrågad, huruledes en viss per3ons namn kommit att i tryck skyldra för åsigter, dem han icke erkänner; om det emellertid kan ligga något smicker för Herr Statssekrete-Jraren i deteviga upprepande, att han blifvit beIskylld för ett falsarium, så har Freja gifvit ett artigt bidrag till den för alla rökgubbar så vigItiga Part de plaire. Vid andra bugningen utIropar Freja, att Herr v. Hartmansdorff blifvit oTbilligt klandrad för en föredragningsåtgärd den 20 Juni 1837 (se Aftonbladet för den 28 Febraari), ehuru Herr v. Hartmansdorff då befann Ivsig på em resa i norra orterna, hvilken Aftonpbladet af vanlig, uppmärksamhet för Herr H., noupphörligt sysselsatte sig med att kommentera på sitt vis., Angående den anmärkta föredragningsåtgärden skola vi yttra oss, så snart vi erhållit upplysning om, huruvida Hr v. H. eller den som hade hans vices, beredt det ifrågavarande målet, men angående kommentarierna öfver herr v. H:sresa, vilja vi blott erinra, att Freja, alldeles i motsats mot Aftonbladet, skyndade, icke så myoket att kommentera som att beskrifva resan och på det enda henne värdiga sätt, . v. s. utan att nämna personen, om byilken hon alltså kunde debitera hvad hon behagade. Denna aftbön för fordna synder är verkligen så fullständig och: magstark, och utgör ess sådant knäfall, att man ej bör betvifla en lycklig frukt deraf, eller sätta i fråga, att Freja för sin andeliga hälft snart bör kuona pårakra någodlitet hyggligt gäll till vedergällning. Den högre enheten, håller sig ännu undan, nförbistringen i opinionerna seh vår tids politiska åsigter grasserar ännw som förat och nden nya tidens problemn fortfar alltjemt att vara olöst, eller om så behagas ölost, en beklaghg följd deraf, att 19:de seklets utlofvade i politik och filosofi råkat taga öl för ärende. Om. således föga är att berätta om den nya tidens problem), kunna vi likväl meddela några färska notiser om ,sättet för dess upplösning, hvilket var det andra, som skulle göras. Omöjligen kan någon af våra läsare hafva förglömt den store förfatitarn, som gömmer den högre enheten, och anmäldes i detta blad Nr 24 (27) för den 2 Februari — han soma kom upp, med jaget och duet? Nåväl, läsaren erinrar sig då äfven, att dessa saker hörde till elt stort problem, som författarn afhandlat, först i Freja och sedan i Dagligt ANehanda, och som kallades den nya tidens problem,, och hvilket författaren skulle lösa genom den högre enheten, som skulle förena något motsatt, eller så! till sägandes placera jaget i duet och sålunda åstadkomma en stor ,klarhetn, reen att författaren likväl för den gången höll sin högre enhet kacherad och således tills vidare lemnade sin publik i mörkret; det är just om detta pro; blem, eller rättare sättet för dess upplösning vi önskade meddela några nyare notiser. Ingen menniska gjorde, så vidt kunnigt är, minsta invändning mot förf:s satser — hvem kunde väl neka, attjag är icke du — tvertom uppmanades han på det högsta, att ju förr dess helre, meddela verlden sitt fynd och visa, huru! man genom der der höga enheten kunde för-. lika em icke förena den enskildes rätt och det helas, en förlikning hvars nödvändighet man ansåg aldrig vara ifrågasatt; ty, sade man, den enskilde måste alltid gifva något med sig år det allmänna, hvarpå det första beviset lig-. ger i eganderätten, sjelfva grundvalen för sami, hällens bestånd, som likväl redan innefattar en uppoffring af naturrätten eller den naturliga driften hos den sinliga menniskan till begärens tillfredsställande., Hvem hade kunnat föreställa sig, att en författaren , som gaf så prålande löften, skulle fastna för en så liten knut? Han fasteade likväl, den store olarde, och har nu mer än en månad flaxat som en fången uggla i Aftonbladets na1 J 1 l l