Aftonbladet – 6 mars 1838, sida 1

REVY AF TIDNINGARNA. Professor Geijer har ntgifvit N:o 2 af sitt Litteraturblad. Detta nummer ionehåller en recension af Atterboms Dikter, d, v, s. Hr G:s trosbekännelse i afseende på svenska poesiens historia och på den nya skolan. fet märk i: gaste häri är en mycket nedstämd ton i afseende på den forntida nordiska herrligheten i poetiskt hf. Hvem mnns icke allt det myckna basunandet om sagor och myter och storhet i hvarje vrå af vira faders diktan och traktan? Den tekning, Hr G. gör af saken, har icke på långt när så bjerta färger. nVi äro,, säger han, v,äfven i poetiskt afseende ingen rik natvonn; vår poetiska synkrets slutas med den vordiska mytens fjell och urväsenden, som äro afskräckande nog,; kristendomen gjorde menni skor af nbarbarer; Sveriges mredlid är vika fattig som dunkelv; hvirket armod på kistoriska monumenten! Hr G. anmärker dock, att i vår medeltid ligger vårt ungdomslif, på djupet, fullt af en stilla förkofran, fast häfdernas torftighet icke tillåter oss att följa dess utveckling. Denna tanke reducerar sig till ingenting annat än dea, att svenska folket förkofrade sig och hemtade krafter, men att inga historiska minpen häraf blifvit till oss öfverlemnade. Hvad som anteknades, rörde ytan, rörde den del af nationen, som visar sig och äfl:s om glans och magt; men dennas lif och äflznde representerar alls icke den stora massan af nationen, som tyst hemtar krafter, fast icke utvecklar dem i dagen. Imedlertid torde man böra erkänna, att detta fenomen icke är eget för Sverige, utan verkligen i större eller mindre grad återfinnes hos alla folk. Och sedan — hvem minnes icke allt hvad som blifvit taladt om Sternhiclm? I honom trodde sig fosfosforisterne se all snillets fulltet lekamligen. Han var dem så mycket kärare, som de sjelive hade upptackt honom och bans öfversvinnelighet. Hammarsköld utgaf Stjernbjelms Herkules; och då ett vedermäle af be undan skulle lemnas den till Rom vallärdande Å terbom, fick han en enkom förfärdigad Stjern hjelm att bära på fingret. Imenlertid förklsrar nu Hr G., att denne förgudade ingalunda gjor! oationalepok ; ,svemska poesien var med Stjern hbjölms Herkules ännu ingen Herkules i vaggan ; och man hör sedermesa föga till dess bedrifter t. och Rudbeck voro nstore, genialiske mång frestare, mer än store män af stiila evärdliga förtjenstern. Hr G. erkänner icke, att 17:ce årbundradet i Sverige frambragt mera än ec erda stor vetenskapsman, nemligen Stjernhöök. Vi skulle dock vilja hemstalla till Hr G., om ban icke har lust att bredvid sjelfva Stjern