Aftonbladet – 3 mars 1838, sida 1

DEN NÄRVARANDE STÄLLNINGEN I DANMARK , tecknad i ett bref från Köpenhamn, dateradt den 31 sistl. Jan. , till en Tysk tidnings-redaktion. I Tysklasd äro sinnena visserfigen i närvarande ögonblick så upptagna af andra vigtiga interessen, att den uppmärksamhet, som man för någon tid sedan skänkte vårt land, synes helt och hillet hafva bortdött; men det torde dock här vara på sitt ställe, att antyda Danmarks inre och yttre ställning ifrån den ståndpunkt, hvarifrån densamma synes komma att få europeisk betydelse. Juli-revolutionen frambragte här, såsom öfverallt, en viss jäsning, den vår: konung blott trodde sig kunaa iugna genom löftet om en folkrepresentation. Man hade under åratal förbisett den blott alltfor väl grundade nödvändigheten af en radikal reform, och låt nu förvilla sig af skenet att en yttre nödvändighet var för handen, hvilken alldeles icke förefanns. Denna sednare nödvändighet kunde lätt besvärjas derigenom, att man uttalade tidsandans schiboleth: sStänder, men den förra, nemligen af radikal-reform, grep under skydd af den sednare allt mera omkring sig, och kan icke ; tillfredsställas med blotta palliativer. Då den förordning utfärdades, som lofvade oss landtständer, trodde man sig på den enväldiga statsbyggoadens gamla murkna stam kunna hilt behändigt inympa representstionens friska qvist. Man trodde sig kunna lemna allt i sitt gamla skick, blott mn öfversatte på danska författningen om de preussiska provincial-ständerna; man trodde att det var nog att sätta in ett nytt bjul i det gamla machineriet, under det man bröt stafven öfver hela detta machineri. Vårt lands egna ställning måste nemligen hafva till följd, att ständer (om också deras makt är aldrig så inskränkt), så väl materielt som formelt råka i tvedrägt med hela stats-organismen, hvilken aldrig kan bilägges, utan måste genomkämpas ända till dess endera af de stridamde blifvit besegrad. Se här bevisen derför. Då Konung I Fredrik III erhöll det oinskränkta väldet, in