I Lyon dog denna vinter en af Frankrike origiaellaste, min aktningsvärdaste män, Her Charpentier, hvilken, ehuru rik fastighetsäga re, icke desto mindre befanns hafva omkom. mit af köld och bunger. Ingen eld hade va rit uppgjord i hans hus, och skafferiet innehöl intet sonat än ett stycke af frost hårdnadt bröd. Denne man, så sträng emot sig sjelf, ägde likvä ingentiog för sig allena, utan hade tillb:agt hela sitt lif med att utöfva välgervingar, hvilkas värde forhöjdes af den blygsammaste tystlåtenhet dermed. Ett par drag, bland tusende, kunna gifva ett beg:.epp om hans sätt at tänka och hancla. Under en sträng vinter hade mnågre personer infuvvit sig hos honom, med uppterag att göra insamlivgar för de hehöfvande. Kölden var skarp, men ingen eld fanns i hans spis. En af de främmande yttrade sin förundran derofver. Åh, ni är alltför klemg, min kära vånn, sade Hr Charpentier, i det han gnuggade händerna för att värma dem. Hvad mig avgår, så är jag stark och frisk, och har tillräcklig värme, som ni ser. Om jag gjorde eld hvar dag, skulle jag inte kunna ge er den här rullea med 1000 frascs, som jag här lagt af åt de faltigan. En gåvg fick Hr Charpentier veta, att en fattig hustru icke ägde medel att betala sin hyra, och derföre var i fara att bli utkastad af sin obarmhertige värd samt att se sitt husgeråd forsklit på auktion. Hon hade en ung och vacker dotier, som husvärden sökt förfira, och då detta micslyckats, hade han i förtrytelsen bebeslutat att hämnas på både mor och dotter. Hr Charpentier betalte hyran, och då han sedan fick höra, att flickan. älskade. en fattig, men flitig arbetare, söm imedlertid, lik henne, saknade alla tillgångar, gifte hn dem tillhopa ech gaf dem en utsty:sel af 4000 francs. Denne man, hvars sksff ;i man endast fann en bit fruset bröd, base i sin byrå qvittenser på mer än 400,000 fr., som han i små summor utlånat till lerfiiga arbetare. Han ögde 1 Lyon fast egeniom for mer än 500,000 fr:s värde. Han har vga bare, och haus formögenhet går således ill sidoa fvingar.