Aftonbladet – 24 februari 1838, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. MALNING AF FOLKSEDER. Portugisisk hämnd. Ds:t är ett besynuerligt land detta Portugsl Se här en af de tusende händelser som nu p sera, så till sägandes omärkligt, midt :bland de oupphörliga politiska skakningar, hvilka upp: taga allmänhetens intresse och styrelsens uppmarksamhe:. Tvenne broder Cabrera (Leonardo och Domingo) bodde i staden Figuierv dos WVinhos, der de etablerat en oljehandel. Deras verksamhet, deras skicklighet i affärer, (oaktadt de icke erhållit någoa uppfostran, ty kusxppt hade de fått lära läsa och skrifva), deras klokhet i valen af medel hade inom kort tid förvårfvat dem en ansenlig förmögeuhet. Denna framgång uppäggade 1 högsta grad dessa mäns passioner och stolthet. Snart trodde de sig vara herrar öfver den lilla staden och de förstodo äfven att göra sig fruktade af sina medborgare. Talrika klagomål inlupo imellertid till stadens auktoriteter öfver bröderne Cabrera. De angåfvos för grofva brott, men så stor var den fruktan de injagat, att då man beslöt ställa dem för rätta, fanns ingen som vågade uppträda som vittne mot äem. Magistraten var geuom denna frånvaro af bevis försatt i en ögenskenlig oförmögevhet att nträtta något, och, för öfrigt föga begärlig att utsätta sig för de broitsliges hämnande hat, kuude den förblifva i overksamhet utan att beskyllas för ef:erlåtenhet eller väld. Om den allmänna rösten någongång enhälligt och högljudt upphof sig, visste bröderne att nedtysta dea genom att köpa de mest fruktade af dess organer. Men det gifves illbragder som föda behofvet af hämnd, som man icke kan fullkomligt godigöra, som fruktan icke kan qväfva. De begge bröderne hade en dag, då de befanno sig på en fest 1 Goes, en litea stad ej långt från Figuiero, blifvit betagna af en ung bondcflickas skönhe:; hon var syster till hofslagarem i orten, De förföljde henne med smicker och anbud, men den unga koketta flickan skrattade och gycklade med båda bröderne, utan att visa någoudera fireträdet. Mer enträgen eller mer behaglig, erhöll ändtligen Leonardo löfte om ett rendezvous följande dagen på ett aflägset ställe i bergen; han underrattade sin broder gsnast derom, och begge begåfvo sig på utsatt tid till mötesplatsen. Domingo dolde sig, och det dröjde icke länge innan den unga flickan ankom. Leonardo segrade genom förförelsens vanliga medel, löften om penningar och äktenskap, öfver hennes dygd. Då framträdde Domingo ur sitt gömställe, den olyckliga sökte fly, meo bl;f ett offer för det ,ysligaste våld, sedan hon förgälves sökt skydd hos sin älskare, som blott redrigt skrattade åt hennes tårar och böner. Några dagar derefter förde en herde sin hjord till bergen. Hans uppmärksamhet fästas på hundens oroliga skällande framför en hög halftorra qvistar och greenar. Herden undanrödjer dessa och stelnar af fasa, .. . En ung flieka låg der; de sönderslitna, blodiga kläderna skylde knapt