Aftonbladet – 24 februari 1838, sida 1

es An Ve nn met att anslå en viss belöning för bvarje slaf, som befriades från ett slafskepp. Då befälhafvaren på ett slafskepp såg ati han jagades af en jkryssare, vräkte han törst öfver bord de tyngsta negrerne, alldeles som om de x0-0 lika mänga timmerstockar. Utaa riogaste samsete ka— stedes på detta sätt mäx, qvinor och barn öfver bort, och detta allt efter som det förföljande skeppet vann på det flyende. Safvarne vräktes i sjön med de fjetuar på sig, i hvilka de blifvit smidda icnan de togos om bord, och. hvilka fjettrar ansågos nödvändiga först fur att skydda besättningen emot den öfvervägande mängden slafvar, ech sedermera för a:t förekomma: försöken till sj-lfmord, till hvilket slafvarne all: voro färdiga under resan, så snart de sågoett tilifälle dertill Man skulle föreställa sig, att dessa fjettra: voro fastlästa genom ett hänglås, som kaptenen på slafskeppet eter bibag kunde jupplåsa, och att ett sådant förvaringssätt skulle ibegagnas för att lita slafvarnes räddning i händelse af eldsvåda eller skeppsbrott; mer sådant . var alldeles icke förbållsndet. Intet hänglås begagnades. Fjett arne fastsmiddes af smeden på slafvarne innan de bragtes om bord, och de buro dem ända till dess de fördes till torgs för att säljas. Ett annat skäl för begagnamdet af: fjettrar var, att då det blef nödvändigt kasta slafvar öiver bord med fjettrar och allt, för att lata skeppet; så sjönko de ,så mycket säkrare. Ibland fästadss till och med ytterligare tyngder vid slafvarre , ty i anseende hill sin herku.iska styrka i allmänhet, och lätthet att simma , hvilken. gaf negsrn ett sl:gs smfibisk natur, kunde han lätteig:zn, om möjlighe-ten deriill icke afshars houow, genom hans direkta förssndande till djupet, uppehölla sig på vågorna, till dess den förföljande kryssaren hann upp honom, och han således blifva ett högst besvärande vittne emot dem, som ryckt hosom. från haus födelsebygd. Men att förekomma. . detta, fästades. ytterligare tyngder vid hans kedjor, hvarigenom han sönk innav hjelp hann ankomma. Detta var dock icke enda sättet att lätta fartyget. Understurdom inpackades trenne menniskor i ett fat, hvilket vräktes öfve:bord med tyngder fästade dervid; och et slafskepp, : som en gång förföljdes, af. en kryssare, hade kastat efver bord tolf sådava fat, hvardera fullpackadt med menniskovarelser, innan. det togs. En annan gång jagades tvenne slafskepp, hvilka hade omkring 500 slafvar ombord, af hvilka hvarenda en fann sin graf i vågorna. Detta var olyckhgtvis icke någon fantasimålning; det var tyvärr facta, dem talaren fått sig meddelade af en tapper officer, som en tid fört befälat på stationen på Afrikas vestra kust. Men talaren hade ännu icke anfört allt. Hoajfskarne tycktes vara bekanta med lokalerne för dessa mordiska uppträden: ty det var ett factum, som talaren hände från samma tillförlitliga källa, som han nyss anfört, att dessa rofdjur följde slafskeppet ifrån hamnen, och att den väg det tog öfver Atlantiska oceanen, kunde spåras genom de olyckliga offrens blod, som kastades i hafvet, för att lätta skeppets flykt undan dess förföljare, — Det hade händt mer än en gång — det hände icke sällan — att då en af de tvenne slafvar, som voro sammansmidde, dog om bord, lemnades den döda. kroppen der den låg, fästad vid den öfverlefvande, som afundades den lott, hvilken gjort slut på hans olyckskamrats elände. Den hafvande qvinnan framfodde sitt foster på hårda däcket, utan någonting annat att hvila på, omgifven af sina medslafvars förrutnande lik. I fall någon frågade talaren, åt hvad orsak han tillskref dessa styggelser, skulle han säga, att det var åt det sjstemet, som stadgade belöning för hvarje genom en kryssare befriad slaf; om någon fordrade bevis för dessa skändligheters verklighet, så skulle han hänvisa honom till de vittnesbörd, de mest aktningsvärda officerare i Henues Maj:ts tjeost aflagt. Dessa vittnen voro kaptenerne, löjtnanterne och öfverbefälhafvarve öfver kryssarne. Månne väl desse officerare alltid lyckades att uppbringa slafskeppen? Talaren hade vid anställd efterforskning funnit, att antalet af slafvar, som importerades till nya verlden, var bka stort som det någonsin varit, och icke visade ringaste förminsknving eller tecken till aftagande. Den risk slafskeppen lupo, kunde numera med visshet beräknas af assuradörerne, Pallar Ja tta HnNNSftanr AI oo Las acts la