Aftonbladet – 24 februari 1838, sida 1

—— IV e-—-— — — ——-—r—-—-R)— — — Å ÅåRKR— — — AA !2220sesseo SLAFHANDELNS ÄNNU FORTFARANDE RYSLIGHETER, AFSLÖJADE Af LORD BROUGHAM. Man hade föreställt sig att denna himmelsskriande trafik blott ännu förstulet drefs af en och annan niding, sedan de fleste europeiske makter biträdt öfverenskommelsen emellan England och Förenta Staterna att låta de kryssare, de hålla på Afrikanska kusten, visitera alla för slafhandel misstänkta fartyg, hvarigenom således denna handel med menniskokött skulle göras nära nog omöjlig. Ty värr är deck förhållandet långt ifrån sådant. Annu ryckas itusental Afrikas olyckliga barn från deras fädernejord, för att släpas öfver oceanen , döden eller pådrifvarens piska till mötes. Håren resa sig på hufvudet, då man läser den målning, lord Brougham nyligen gjorde i engelska öfverhuset af slafbandelo, sådan den ännu i d:nna stund drifves på Afrikanska kusten, och det icke af ett och annat evstaka fartyg. utan sf hela flottor. Det var vid det tillfället, då lerden framlemnade ea petition från Leeds, att slafvärne i Westindien genast måtte försättas i frihet, hvilken petition var försedd med 17,000 underskrifter, som han yttrade följande om slafhandeln i allmänhet: Det var vu icke hans afsigt — sade Lord:n — att visa Huset att. negerslafveriet, oaktadt de betydliga summor England uppoffrat för dess afskaffande, likväl icke blifvit afskaffadt; det vore icke hans afsigt att visa, att slafveriets ok nu var tyngre än det var 1833 — nej; hvad talaren nu hade att fästa Husets uppmärksamhet på, var att slafhandeln, i all sin skamlighet och nesa, i närvarande stund existerade och frodades, samt bedrefs till en högst beklagansvärd vidd. Hvad talaren önskade få fästa Deras Herrligheters uppmärksamhet på, var det fsctum, att deona grymma och nedriga trafik, hvilken blifvit fördömd af hvarje upplyst nations röst i Eurepa, mer och mer blomstrade, mer och mer spridde sig, i anseende till de omogna och illa valda åtgärder, sem blifvit vidtagna, samt att allt flera och flera grymheter med hvarje dag praktisera-es; att de soma drefvo denna fördömda handel refvo hjertat ur bröstet på Afrikanaka kontineuten , för att förse slafmarkaaderne med dess olyckliga offer. Talarens afsigt vore icke att tala om den politik, de nuvarande mipristrarne eller deras fö :etradare följt i afseende på denna fråga; icke heller ämnade han utbreda sig öfver den miida, man gjort sig för att qvilva denna olycksaliga handel; han ville blott för Huset framlägga en hop facta, och han borde dervid anmärka, ett han icke sjelf känt dessa facta, förrän vuder loppet af de sednast förflutna 48 timmarva, avnars skulle han icke kuunat sofva en enda natt, innan ban kallat pa:lamentets och landets uppmärksamhet på detta förfärliga och skamliga missbruk. Talaren ville visa följderna af dej åtgärder, England och Förenta Stateroa vidtagit tör afskaffandet af slafhandeln. Planen var, efter hvad han trodde, att inskränka uppbringmaegsrätten till slafskepp på kusten, antingen de tillhörde engelske eller amerikanske undersåtare (sedermera utsträcktes detta till Fransmän, Spaniorer och Portugiser), Det var till engelske