Aftonbladet – 22 februari 1838, sida 2

uSmånyheter ur det wnre af dagens historia. oo Man har under de sednare veckorna fästat sin uppmärksamhet dervid, att den gamle Argus börjat göra allt tätare visiter hos Minerva. Härigenom har elt rykte åter kommit i omlopp, att en äkta förening skulle vara i fråga med den gamla damen, hvilket redan nigon gång förut varit på tal, i anledning af det goda förstånd som i dat hela rådt dem emellan, alltsedan Micerva förklarade Argus äga nden största kapaciteten bland alla tidningsskrifvare. Orsaken hvarföre föreningen icke kommit till siåni, lirer också endast halva varit, att den granntyckta fästmön länge bade funnit brudgummen behäftad med en mindre ren andav; hvarföre också ryktet en tid afstannade, helst Minerva äfven började kasta sma blickar åt ett annat håll,till en hten kusin, för hvilken hon mycket koket terat, men som dock haft den oartigheten e!t försmå henne. Sedan nu imedlertid alla hinder äro häfna, kommer bilägret troligen snart att firas med all den glans, som svarar emet de resp. kontrabenternas värdighet, Såsom en följd häraf emotser man också, att den unga Freja, (som, i förtroende sagdt, lärer vara en naturlig dotter af Minerva, hvilket förmodligen är rätta orsaken att en sådan ömhet ständigt råder mellan dem) genast efter brölloppet skall blifva erkänd såsom vlegitim och adopterad af den nya husfadren, som man annars jemväl en tid trodde skola bli måg i huset. Ibland punkterna i det tillämnade äktenskapsfförordet bör i synverhet märkas, att Minerva förbehållit sig ett fritt begagnande af toffeln, och oklandradt fortsättande af sparlakanslexorna, till örekommande af allt bomderegemente, inom äktenskapet, hvaremot det icke är mannen å dess sida betaget, att hädanefter som hittills hålla sig till juste-miliön, så mycket han behagar. Det är ostridigt, att ännu aldrig någen författare visat en sådan energi och outtröttlighet penman, som den gamle Argus. Utom den nya tidens problem, som han håller på act ösa i Dagligt Allehanda, ser man mnemligen, daglig dags , för att begagna samma uttryck som en viss prest en gång nyttjade, fotspåren af hans hand, ) i trenne andra tidninga , ) En landtprest yttrade en gång till sina åhörare : Mine älskade åhörare! Sen J icke i allt detta fotspåren efter Allmaktens hand ?n