Aftonbladet – 22 februari 1838, sida 2

hällne Afrad och Tionde spanmål inom Westerbottens län för innevarande år och framgent, har Konungens Befallningshafvande, som väl uti nämnde kungörelse föreskrifvit, att så mycket KronoTionde korn, som erfordras till Lappmarkspresternes aflöning och Krononybyggares understöd med flere anordningar, och hvartill annan tillgång icke gifves, borde, af de uti Konungens Befallningshafvandes skrifvelse den 22 Nov. sistl. år omförmälte orsaker, ovilkorligen för innevarande år och framdeles ärligen, så länge ej annorlunda stadgas, in Inatura lefvereras, dock med anledning af den förI modan, att räntegifvare, i anseende till den ringa afkastningen, icke värda sig cm att för innevarande år in natura utgöra så stor del af Tionden, som erfordras för ofvannämnde behof, hos Kongl. Stats Contoret anhållit om förordnande, huru vid en sådan händelse förfaras bör. Under åberopande af Kongl. Stats-Contorets svar den 3 Dec. sistl. år upvå Konungens BefallI ningshafvandes uti sistnämnde skrifvelse den 22 ; förutgångne November i enahanda ämne gjorde framställning, kan den Kronotionde spanmål, som efter Stat och särskildte Näådige föreskrifter, är till ifrågavarande behof anslagen, icke anses såsom Kongl, Maj:t och Kronan behållen, hvadan följakteligen så väl räntegifvare som rän:eägare hafva vid sädesskattens utgörande och cmottagande att ställa sig till efterrättelse, hvad Kongl. Förordningarne den 22 Juli 1803 och 20 Sept. 1831 Corom stadga och förmå, Stockholm den 25 Nov. 1831. P. Westerstrand. C. Tunelius. L. G.af Sillen. P.G. Welin. Isr. Tauvon. i Th. Nyström. Jac. Fred. Mällern. I Lika lydande med originalerne, intygar: J. V. Lundmark. REVY AF TIDNINGARNE. Tidningarne Spegeln och Mioerva tyckas ingendera vilja upphöra med sina jeremiader emot skillingslitteraturen, eller den i deras ögon förhatliga planen att utgifva böcker för godt köp, oaktadt vi för några dagar sedan med en stor mängd exempel visade, att denna litteratur ingalunda hindrat äfven andra verks utgifvande af lika omfång, värde och till lika antal som förr, eller föranledt, att författare nu måste nöja sig med mindre honorarier än tillforene. För alt kunna jäfva denna bevisning, har, Spegeln först och främst förbehållit sig att if.ån de arbeten vi citerat få subtrahera alla så kallade nbehofsböcker,, såsom alla läroböcker, lagsamlingar, juridiska hjelpredor, hushållshöcker m. fl. De vådor, som Läscbibliotekerne förorsakat, skulle således egentligen gälla den s. k. vlätta litteraturenv, ty vetenskapliga och historiska verk höra ju äfven, till en viss grad, till behofsböckernav. Detta är ock så till vida grundadt, som det onekligen är svårare, nu än for-. dom, för öfversatta arbeten i den lätta litteraturen, att med vanligt boklådspris konkurera med skillingslitteraturenp. Men hvad originalårbeten: beträffar, kar verkan varit motsatt, och det var just i afseende på originalromaner, som vi ådagalade det förhållandet, att flera arbeten NN svenska författar: utkommit sedan Läsebiblioihekernes början, an sammanräknadt under en hel mansålder tillforene, äfvensom att det varit! ideen att sälja för godt pris och söka taga igen; kostnaden på en större afsättning, hvilken inom j trenne år gifvit anledning till tvenne serskilda företag, att efter samma plan utgifva svenska klassiker. Argus i Minerva uttrycker sig något mera derbt och massift, och för att icke tilläfventyrs förtaga effekten af hvad hon yttrar, meddele vi här nedan ett utdrag deraf. Sedan hon benäget upplyst om hvad hvar och en visste förut, nemligen att ideen till arbetens utgifvande häftevis ingalunda blifvit uppfunnen af Läsebiblioiekets förläggare, utan långt förut varit brukad i Tyskland och Frankrike: en upplysning hvartilil vi tage oss friheten att tillägga den ännu märkvärdigare, att samma metod varit både känd och brukad i Sverige redan i 30 a 40 år (se t. ex. Svensk Botanik, Läsning i blan. dade ämnen, Vetenskaps Akademiens handlingar wm. m. som alla utgifvits häftevis); — så yttrar hon sig på följande sätt: ,Men det var ej för sådana ändamål, — (neml. att nedsälta priset!) — hvilka på en gång förena litteraturens, allmänhetens och förläggarens nytta, som detta utgifningssätt här infördes, eller, rättare sagdt, travesterades, Det var allenast för att gagna entreprenören, genom tryckningen af en mängd skräp, och derigenom uttränga all annan solid och bildande litteraPO Jess s08 fl aa 1 AA AE RR