Aftonbladet – 17 februari 1838, sida 1

1837, då det fick en tillökning af 10 lessmöter, men utan att det blef en smula mera ansvarigt inför folket, än det varit förut. Taaren påstod, att allt hbvad den ädle Lorden sagt, i afseende på denna korps, helt och hållet saknade all grund. Den ädle Lorden sade vida:ey att alltsedan 1830 hade ingen enda af de försonande åtgärder, regeringen och parlamentet i moderlandet vidtagit, blifvit med välvilja emottagen af House of Assembly. Hvilka verkligt försonande åtgärder hade väl blifvit vidtagna, utan att hafva framgång? Nej, det var icke förräm de blefvo tvungoa genom parlamentets beslut förlidet år, som Canadenserne antogo en trotsig ton emot moderlandet, och dessa beslut gingo ut på att med ens tillintetgöra deras konstitujtioa och kränka alla deras lagliga rättigheter. Talaren bestred, att moderlandet visat någon håg att vidtaga försonande åtgärder. Fanns det någonting försonande i de beslut, parlamentet fattade förlidet år, i afseende på Camada? Talaren hade aldrig hört någonting så ytterligen principlöst som dessa beslut. Hela Canadensiska folket protesterade genast emot dem — offentliga sammankomster höllos i hvarje distrikt af landet, för att fördöma dem; och likväl gjorde regeringen här hemma icke det ringaste, för att godtgöra det fel, den begått. Talaren troddeg latt det väpnade motståndet emot Drottningens j trupper icke var på förband planeradt, utan uppkommit under ögonblickets hetta. I följd af instruktiener från Lord Glenelg, utströk Lord :Gosford från listan på fredsdomrarne och maI gistratspersonerne hvar och en, som hyste libeI rala tänkesätt, och tillsatte i stället endsst Oraniemän och Tories. Sedan detta var gjordt och en medgörlig magist atur erhållits, lät Lord Gosford på en enda dag arrestera 28 persener. I Det var detta, som bragte hela Canadas befolkning i jäsning och väckte den förbittring, som ledde till strid med trupperna. Ingen visste af hvad myndighet, i följd af hvilka skäl dessa arresteringar skedde. Alltsammans bedrefs i yttersta tysthet och hemlighet. Folket blef uppI retadt och detta ledde dertill, att fångarne med våld befriades. Då ministrarne låtit missnöjet i Canada stiga till den höjd det gjort, och isyn nerhet sedan Lord Glerelg medgifvit, att klago målen från kolonien alltjemt ökats sedan 1828, ansåg talaren de åtgärder, som nu blifvit föreslagna, alltför stränga. Att beröfva ! hela provinsen sin fribet för hvad några få förbrutit, gaf åt regeringens steg mera utseende af hämnd än af rättvisa. Talaren trodde, att det bästa man kunde göra vore, att skicka till Canada en man, sådan som Lord Durham, emot hvilken ingenting kunde invändas, försedd med full makt och myndighet att vidtaga alla de åtgärder, han kunde 2nse nödvändiga för att upprätthålla lugnet i provinsen, men icke åtföljd af det skamliga dokument, som skulle suspendera ett helt folks frihet. (Hör, hör, hör!) Om den äXdle lorden (Russell) öaskade förekomma blodsutgjutelse , måtte han då I proklamera en amnesti, och skicka lord DurI hare ut för att sätta den i verket. Men hvad Ivar det man ville göra? Jo, den ädle lordenr ämnade icke gifva lord Durham någon sådan makt, som satte honom i stånd att uträtta det enda, som var nödvändigt att han skulle uträtta. Under sådane förhållanden skulle lord Durham uträtta lika litet som lord Gosford, Det var icke Canada ensamt, som fordrade afbjelpande af besvär. De aedra Nordamerikanska kolonierna fordrade lika högt rättvisa af Epgland. Om således den ädle lorden (Russel) icke vore hågad, att på konstitutionell grundval träffa någon varaktig öfverenskommelse med deisa kolonier, månne det var hans afsigt att hålla dem under oket medelst blott fysisk styrka? Månne Engelska folket skulle underkasta sig de utgifter, en sådan politik komne att medfsra? Pen ädle lorden påsted, att bar i ailmäånhet hade folkets sympatier för sig. Talaren vore af olika tanka med hocom i detta hanseende. Han trodde, att folket önskade slut på blodsutgjutelsen, och att se en försoring tillvägebragt. Det var den ädle lordens i Underhuset föreslagva åtgärder förligen sommar, som äggat folket i Canada till revolt och blodsutgjutelsee Pet var Underhusets oråttrådiga förfa rande och kränkandet af provinsen Canadas rättigheter, som ledde till den blodsutgjutelse, ) ;